En äventyrspark på tomten

Johan Lindgrens fantastiska trädgård i Mantorp påminner om en äventyrspark. Man vet aldrig vad som väntar bakom nästa krök, annat än att man kommer att utbrista i ännu ett ”wow!”

Glöm allt vad platta ytor, välansade gräsmattor och snörräta rader heter. Här är det vilt (om än under ganska strikt kontroll), vackert, böljande och mycket frodigt. Växterna får breda ut sig.

– Jag tänker mig ett woodland, säger Johan. Jag vill att trädgården ska vara spännande.

Det är den. Man får nästan lite tropiska regnskogsvibbar när man vandrar omkring under de japanska lönnarna och längs vägen omsvärmas av olika blomdofter. Allt med den porlande bäcken som fond.

Växthuset, med ornament och kristallkrona, har sin egen historia.

– Det var den mest hopplösa delen av trädgården och en utmaning att få ordning på. En bergknalle sticker upp här och utsikten mot Mobilias köpcentrum var ju inte så rolig . . .

En hög mur senare var utsikten väck och bergknallen blev golv i växthuset där citroner, fikon, vindruvor, passionsfrukt, gurkor och tomater växer så det knakar.

– Passionsfrukten kommer från en kärna jag satte. Plantan har gett frukter i två år nu.

Strax utanför ståtar Johans egen pizzaugn som fungerar utmärkt nu när han lärt sig använda den på rätt sätt.

– Man måste elda på ena sidan, raka över glöden på den andra och lägga pizzan där glöden nyss låg. Då blir stenen under tillräckligt varm.

Det här är en trädgård som kräver mycket arbete. Som tur är har paret Lindgren Roos snälla grannar som hjälper till att vattna ibland. Annars skulle det vara omöjligt att resa bort några dagar.

Johan samlar på växter och funderar på en liten plantskola med udda arter till nästa sommar.

Och när jag undrar om han inte borde vara med i arrangemanget ”Öppen trädgård” svarar han: jo, kanske det.

I köksträdgården växer majs, kronärtskocka, rödbetor, ekbladssallad, paprikor, jordgubbar, squash och en massa annat ätbart.

Hinner ni verkligen klämma i er allt detta?

– Ha ha. Nä, inte riktigt.

När trädgårdsarbetet ligger nere under höst- och vinstersäsongen hittar man Johan i keramikverkstaden. Han drejar stora fat fat i stengods men experimenterar gärna i rakubränning mellan varven. Han är så produktiv att det blivit en liten keramikbutik i huset.

– Jag kan faktiskt längta till hösten när jag sitter här och drejar och lyssnar på musik. Jag hade keramik som fritt valt arbete i skolan och lärde mig massor på Hantverkshuset i Linköping. Sedan blev jag fast. Det är fantastiskt roligt och man är aldrig helt säker på hur slutresultatet ska bli, i synnerhet inte med rakubränning.

Ligga i soffan är inget för doktor Lindgren. Man undrar hur han orkar.

– Det handlar om kontraster. Det stressiga jobblivet på akuten som vägs upp av lugnet i trädgårdsarbetet och med keramiken. Det blir en skön balans.