Efterhängsna pilska karlar

Bostads- & stadsplaneringsfrågor2004-04-01 07:09

Åh, vad jag är trött på det testosteronstinna motsatta könet! Visst är det härligt att kärleken flödar så här på vårkanten, men nån måtta får det vara. Nu har han ränt här i ett par veckor. In och ut och in och ut och in och ut. I huset.

Som singel får man utstå en del märkligheter -- och blir med tiden luttrad -- men här har jag tydligen mött min överman.

Det är inte det att jag har något emot hans yttre. Tvärtom! Han är skön som en grekisk gud, mörk med halvlångt hår. Intensiv, sensuell blick. Stor och välbyggd. Lagom musklad. Och med nån slags självklar pondus.

Men han är på tok för mycket . Som ett plåster.

Jag skriker nej, nej, nej!

Han tolkar det som ja, ja, ja!

Till hans försvar måste medges att jag emellanåt betett mig synnerligen motsägelsefullt. Fallit till föga för hans sköna virilitet, ångrat mina avvisanden och börjat smeka honom igen. För att sedan raskt ångra mig och vända taggarna utåt. Klart karln blir förvirrad.

Jag har bönat och bett om att få vara ifred. Jag har slängt ut honom handgripligen. Jag har svurit och kastat sten efter honom. Ja, jag har till och med försökt kyla ned honom genom att hälla en hink vatten över honom när han slumrade i vårsolen. Tror nån det hjälpte? Icke.

Det är förstås inte mig han har i sikte. Och inte ens kastrerade gammelkattan Elsa, ett fruns till och med mer bedagat än jag själv.

Det är Pussibullarna.

Några honkatter i närheten löper och drar till sig traktens okastrerade hankatter. Mellan kopulerandet tycker den grekiska guden att det är praktiskt att inta sina måltider i min kåk. Och det är ju lätt eftersom jag har kattlucka. Husets egna två hankatter är kastrerade så de försvarar inte sitt revir utan springer och gömmer sig medan den långhåriga guden pinkar in hela huset. Elsa, husets enda katt med lite stake i, gjorde ett försök att sätta honom på plats, men blev brutalt nedbrottad och svårt biten i tassen. Så nu kan hon knappt gå.

Tänk om folk kunde ta hand om sina fän! Även de små, som inte är inkomstbringande.

Tänk om folk kunde kastrera sina katter!

Tänk om alla dessa kattungar som ingen vill ta hand om slapp komma till. Så att de i sin tur slapp sätta nya ovälkomna liv till världen.

Livet på landet skulle bli ännu trevligare då.

För folk - och fä.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!