Torggatan i Linköping är en märkvärdigt anonym gata, trots att den ligger mitt i stan och mynnar ut i hörnet av Stora torget. Det är väl mest Fogenstads stamkunder som hittat hit genom åren. Men det där håller snabbt på att förändras. Duxe kafé och butiker som By Kelly och Bazar har på senare tid gjort den lilla gatan riktigt hipp.
I gatans övre ände, mittemot pizzeria Shalom, hittar vi bostadsrättsföreningen Livsnjutaren. Här finns fyra våningar med 17 fina, ganska nybyggda lägenheter – men dem hoppar vi över i det här reportaget och fortsätter i stället uppför en spiraltrappa och kliver ut på taket.
Wow!
Hela vägen från Torggatan till Stor- gatan sträcker sig en magnifik takterrass, med en stor bubbelpool, vilstolar, sittgrupper, soffor och gasolgrillar. Ändå är det inte själva terrassen som framkallar den riktiga wow-känslan, utan utsikten. Den är fantastisk i alla fyra väderstreck. Domkyrkan och stadshuset åt ena hållet, Stora hotellet och Sankt Larskyrkan åt andra. Roxen, nya och gamla vattentornet, US ... Framför allt ser vi Linköpings takåsar från en helt ny vinkel, snett uppifrån, och det vimlar av skorstenar, takplåtar och tegelpannor.
– Ja, det var nog det här som avgjorde köpet för de flesta av oss som bor här. Lägenheterna är fina och läget är centralt, men det är när man kommer hit upp som man verkligen bestämmer sig för att köpa, säger Livsnjutarens ordförande Annika Arpfors.
Annika berättar att terrassen används flitigt. Poolen och den största gasolgrillen måste bokas, men annars är det bara att gå hit närhelst man vill.
– Jag brukar sätta mig här efter jobbet, läsa Corren och njuta av solnedgången, berättar Annika.
Grannen Karin Strand fyller i:
– Jag tar mitt morgonkaffe på terrassen. Jag sitter här och tittar ut över taken. Och allra bäst är det på vintern, då sitter jag i bubbelpoolen med en mössa på huvudet.
Förr var det kontor i hela huset, med LK Data och kommunens växel. Men när LK Data flyttade till Mjärdevi beslutade sig Bygg-Vesta för att bygga om till bostäder. Valet föll på lite exklusivare bostadsrätter och takterrassen var redan från början ett framträdande säljargument. Tajmingen var dock inte den bästa. När bostäderna skulle säljas 2008 hade finanskrisen slagit till med full kraft och det tog tid innan alla lägenheterna var sålda.
Men det är glömt nu. De få lägenheter som kommer ut till försäljning numera säljs med god vinst.
– Jag tror faktiskt att alla som bor här trivs. Det är mest barnfamiljer som flyttar härifrån för att de blir trångbodda, säger Annika.
Att ha en bostadsrättsförening med bara 17 lägenheter har sina sidor. Det är mycket som ska skötas och det finns ingen stor organisation som HSB att luta sig emot.
– Man ska inte flytta hit och tro att man kan vara helt anonym och bara glida med. Alla måste engagera sig. Men det är mycket som är positivt med det; man lär känna alla grannar och det är ett mervärde i sig att vara med och påverka, säger Annika Boström som sitter i styrelsen tillsammans med Annika Arp-fors och fem andra bostadsrättsägare.
Vaktmästeri och bokföringstjänster köps in, men det är många beslut som ska fattas, allt från fasadrenovering till inköp av soffdynor. De 17 bostadsrätts-ägarna är dessutom hyresvärdar till bottenvåningens fyra butiker: Sportif, Foten, Khai Hoan och Salong Madeleine.
– Vi renoverar just nu en av butiks-lokalerna och det är verkligen mycket att tänka på. Sånt som VVS, el och handikappanpassning till exempel, berättar Dennis Andersson som flyttade till Livsnjutaren för två år sedan efter att ha sålt villan i Sturefors.
– Vi sade att ska vi flytta till stan så ska det verkligen vara i stan. Och det är toppen att bo mitt i centrum. Tänk bara när man julhandlar. Man strosar runt, köper en sak, går hem och fikar, går till nästa affär, går hem för att gå på toa... När vi bodde i Sturefors var det ett helt företag att åka och handla.
Grannarna Annika, Annika och Karin nickar och håller med. De berättar om lyxiga frukostvanor på Chocolat och om fredagskvällarna på Horse and Hound.
– Man kan nog säga att vi flyttat umgänget från hemmet ut på stan. Något jag kan sakna från Jakobsdal där vi bodde förut är en skog att springa i. Men det går bra vid Stångån också. Och jag har verkligen återupptäckt Trädgårdsföreningen, där är så fint, säger Annika Arpfors.