För några år sedan tröttnade Stefan och Rebecka på sin hyreslägenhet. De hade bytt lägenhet flera gånger, men nu längtade de efter något permanent, något eget som de kunde renovera och inreda som de ville. Ett eget hus.
Först verkade huspriserna avskräckande.
- Men sedan tänkte vi att "vad sjutton, vi är två vanliga människor med vanliga jobb och vanliga inkomster, varför skulle inte vi kunna bo i villa i Linköping", berättar Stefan.
Föll för Jägarvallen
Husletandet kunde börja. Stefan är uppvuxen i Hjulsbro och Rebecka i Lambohov, och de var redan från början på det klara med att de ville bo i ett annat område. Ett område som var nytt för dem båda, där de kunde trampa sina egna stigar. De fastnade för Jägarvallen, på cykelavstånd från stan men ändå litet och lantligt. Problemet var bara att det aldrig dök upp något hus till salu där.
Så Stefan och Rebecka började leta på annat håll: Spångerum, Berg, Ljungsbro. Den ena husvisningen avlöste den andra och snart hade de sett ett 30-tal hus och bjudit på två av dem. Men priserna stack iväg, uppemot en miljon över utgångspriset, och det blev för dyrt.
Det tar tid att köpa hus
- Man får acceptera att det är en process, det tar sin tid att köpa hus. Och vi lärde oss mycket på vägen. Det första huset vi tittade på var en gammal skola på 400 kvadratmeter, med sex småtoaletter i källaren, gymnastiksal och stora renoveringsbehov. Då såg jag bara möjligheterna, inte problemen, berättar Rebecka.
Efterhand blev drömmarna mer realistiska. De lärde sig allt man behöver veta om byggmaterial, radonvärden, dränering, isolering . . . Och de insåg att de med varsitt heltidsjobb (minst) och stort umgänge inte kunde köpa ett hus som behövde totalrenoveras.
Drömhuset dök upp
Så dök plötsligt drömhuset upp - i Jägarvallen, deras favoritområde. Ett stort hus, 152 kvadratmeter plus lika mycket källare och dessutom inredningsbar vind betydde gott om plats även för de barn som förhoppningsvis kommer i framtiden. Fjärrvärmen var redan indragen, fönster och takpannor bytta, ventilationen fixad och omdräneringen gjord. Utgångspriset var 2,5 miljoner, högre än något hus de tittat på tidigare. Men budgivningen började lågt, 2,3 miljoner.
- Budgivning är ett kapitel för sig. Vi har fått höra massor av råd och analyser om hur man ska bjuda. Vår taktik blev att höja med 25 000 kronor varje gång, oavsett vad de andra bjöd, berättar Stefan.
- Det är konstigt det där, hur pengarna på något sätt förlorar sitt värde när man bjuder på hus. 25 000 kronor är ju massor med pengar i vanliga fall, nu är det ingenting. Man blir rätt fartblind, säger Rebecka.
Plötsligt ringde mäklaren!
Till sist slog de i sitt budgettak. Men höjde i alla fall med 25 000 till och bjöd 2 625 000 kronor. Och plötsligt ringde mäklaren och sade att huset var deras.
- Det var så att håret reste sig. Vi blev förstås jätteglada samtidigt som vi tänkte "Vad har vi gjort? Hjälp, reder vi ut det här?", berättar Stefan.
Efter att ha letat hus i 2,5 år skulle allting plötsligt gå jättesnabbt. Mäklaren ville avsluta affären och få kontraktet påskrivet direkt. Men Rebecka och Stefan ville inte stressa fram sitt livs viktigaste affär.
- Vi väntade en dag och lät en kunnig kompis besiktiga huset åt oss. Det fanns förstås en risk att någon skulle komma in med ett högre anbud den dagen, men vi ville känna oss säkra på att det var ett bra hus. Och det var det.
Stortivs
Nu har Stefan och Rebecka flyttat in i sitt hus och stortrivs. De har slipat golv, målat väggar och fixat lite, men kostnaderna har stannat på 25 000 kronor. De gamla ägarna hade redan fixat det mesta som behövde fixas.
- Fast visst är "att göra-listan" lång. Vi vill gärna renovera kök och badrum och fixa en del grejor i källaren. Men det är inget som stressar oss, säger Rebecka.
Jägarvallen verkar vara precis ett så bra område att bo i som de hoppades på. Här finns ett aktivt byalag och en fin sammanhållning. Flygplatsen på andra sidan skogsdungen stör inte - de flyger bara på vardagar när Rebecka och Stefan ändå är på jobbet. Enda nackdelen är väl att det inte går någon buss i området.
Nu längtar de till den första våren som villaägare.
- Vi ska odla potatis i trädgården. Och örter. Och så finns det gamla äppelträd . . .
