I de lägenheter Peter och Ingela Örtengren bodde hade var det omöjligt att få plats med alla familjens individer. Så när Folkets hus i Rystad dök upp för försäljning började diskussionen. Huset hade legat på Hemnet i hela tre månader innan de beslutade sig för att ge det en chans och åkte på visning för ett år sedan. Ingela var entusiastisk och såg husets potential. Peter, som var den som i så fall skulle plocka fram den där potentialen, var mer skeptisk.
– Jag insåg att det skulle bli oerhört mycket jobb, men inte SÅ mycket som det blev, ler han. Och tur var väl det.
– Huset bara hoppade på oss! säger Ingela.
Peter och Ingela väser och jag undrar för mig själv hur många paket cigg de röker om dagen egentligen . . . Men nej, de är hesa efter att ha skrikit i Örebro kvällen före. De är hängivna LHC-fans och är med och hejar fram sitt lag så ofta de kan. Ingela till och med planerar bussresorna som den vice ordförande i White Lions hon är.
Läget avgjorde saken. De har fem minuter till Tallboda och tio minuter till sitt älskade Cloetta center. De bor på landet, vilket är praktiskt med alla hundarna, och har ändå nära till centrum.
För en miljon kronor blev huset deras.
När kontraktet var undertecknat kom en rejäl överraskning. Folkets hus var taxerat som en hyresfastighet och det krävdes oändligt med byråkrati för att konvertera det till småhus. Det hade ju ägts av en privatperson och hyrts ut som Folkets hus. Mer än en gång tänkte de ”vad sysslar vi egentligen med?!”
Till slut var pappersexercisen slutförd. Under sommaren skötte Ingela all markservice och Peter slet som en galärslav i parets nya hus. Bortsett från el, rörmokeri och klinkerläggning har han gjort precis allting själv.
Han rev badrum och byggde upp ett nytt på 20 kvadratmeter, kombinerat med tvättstuga. Han la in golvvärme och byggde kök. Rev vissa väggar och byggde upp andra. Satte in nya fönster, bytte värmesystem från direktverkande el till frånluftsvärmepump och radiatorer.
Den stora salen delades av så att Peter och Ingela fick ett sovrum, medan tonåringarna huserar i husets 1700-talsdel, med egen ingång och litet vardagsrum. Inte helt fel, tycker Filip och Matilda.
De hade kalkylerat med 400 000 men renoveringsnotan slutade på 600 000. Peters arbetstimmar uppskattar han till 1 200.
– Det har varit oändligt mycket blod, svett och tårar, bedyrar de.
Men nu, när ”bara” utsidan och diverse altaner återstår att bygga är de ändå mer än nöjda. De har fått väldigt mycket hus för en sansad summa pengar.
Det är lite speciellt att flytta in i och förändra ”bygdens hjärta”. Många har varit nyfikna på vad som hänt på insidan och de får gärna komma in och titta.
I oktober skedde inflyttningen och till jul kunde de ha en jättegran som Ingela alltid drömt om. Med 4,10 i takhöjd finns utrymme att spela på.
Runt hela härligheten har också byggts ett rejält staket så att de fem finska lapphundarna nu har en hundgård på 1 500 kvadratmeter.
– Det viktigaste var att huset skulle bli praktiskt och lättstädat. Det är ett måste med så många husdjur, säger Ingela.
Och med ett badrum på nära 20 kvadrat, precis intill entrén, finns det plats att ta in hela flocken för dusch när vädret är kladdigt. Och det går åt, eftersom vovvarna gärna tillbringar nätterna i Peter och Ingelas sovrum. Rasen är varm av sig och därför valdes golvvärme i sovrummet bort.
Folk och fä verkar nöjda. Och Peter får idel lovord av sin sambo.
– Jag såg ett läckert klickgolv och undrade om man inte kunde ha det som fondvägg i sovrummet, berättar Ingela. Två timmar senare var väggen på plats.