De flyttade hit när Agneta var 28 år och Ingvar 32. Om de hade tänkt bo här så länge?
– Kanske inte, men vi hade absolut bestämt oss för att hålla ihop resten av livet, och på det beslutet följer ett bra liv, säger Agneta.
Ingvar är smålänning, ”inte snål men ekonomisk” skrattar han. Agneta bodde i Borås och det var där de träffades. Nyligen var det 50-årsjubileum för förlovningen. I Linköping hamnade de på grund av att Ingvar arbetade inom försvaret och fick jobb på Malmen. Sonen Mikael fanns redan då och Louise var på gång. De bodde i Skäggetorp från början men promenerade gärna vid villabyggena i Ryd.
– Vi drömde mest men den drömmen blev faktiskt verklighet.
I februari 1973 flyttade de in. Villan kostade 186 000 kronor, en rejäl summa på den tiden. Och som de uttrycker det, ”vi hade bara råd med 7-kronorstapeter och billiga heltäckningsmattor”. Men en viktig prioritering fick kosta: efter att ha semestrat på ett hotell med två handfat i badrummet bestämde de att två handfat, det skulle de ha.
– Bra kvalitet, skrattar Ingvar, och slår ut med armen över de två hand-faten som fortfarande är i bruk.
Annars är det mesta ändrat sedan den tiden. En liten bit i taget, som till exempel den inbyggda verandan som kom till för att barnbarnen skulle få plats med kläder och grejer. Louises båda barn Ellen och Jacob har en alldeles egen plats i hjärtat hos mormor och morfar. När Ellen var tre år och Jacob fortfarande i mammas mage fick Louise cancer. Louises make Anders fick dra ett tungt lass men Agneta och Ingvar gjorde så mycket de kunde för att underlätta för familjen.
Två år senare dog Louise. Livet gick vidare men det blev annorlunda.
– Vi älskar givetvis Mikaels barn Märta och Astrid lika mycket. Men vi har ju kommit närmre Jacob och Ellen, eftersom livet blev som det nu blev.
Nu har det gått åtta år sedan Louise dog.
– Tillsammans beslutade vi att inte gräva ner oss. Louise får vi aldrig tillbaka men för våra vänners skull fick vi lov att sluta prata om sorgen hela tiden.
Eller som pappa Ingvar uttrycker det:
– Livet är som ett flipperspel. En del passerar alla hinder, Louise blev bara 33 år.
Här i hennes barndomshem känns Louise ändå levande, mängder av fotografier på henne, hennes bror och deras barn sitter på väggarna.
Hemmet känns väldigt omsorgsfullt möblerat och det förvånar inte att Agneta jobbat i 33 år på Ikea, inte minst med inredning hos privatkunder. Här finns alla sorters möbler, en och annan utvald pärla ur Kamprads sortiment och mycket från annat håll. Stockholms-bänken från den stora möbelföretaget känner jag igen, liksom en del inredning i tvättstugan.
I arbetet på Ikea kom kunderna till Agneta för att få hjälp med inredningsförslag.
Hon försökte sätta sig in i hur de ville förändra och få tips om förbättringar. En timme per kund och där ingick både budget och planering.
– Jag har alltid älskat mitt arbete, det är fantastiskt roligt att hjälpa kunder så att de blir nöjda, säger Agneta.
Flytta från Ryd? Nej, det finns ingen anledning. Här trivs de så bra. Och mellan varven, ett antal gånger per år, åker de på semester. Kanske utomlands med bästa reskompisarna eller en vecka i Stockholm när sonen och hans familj är på sitt lantställe.
Och det går ingen nöd på dem hemma i huset heller. 1996 byggde de ett stort uterum som de kallar sin sommarstuga. Enda problemet de ser är att tomten är onödigt stor, det gäller ju att ha tid att leva också!