När vi besöker Ritingen, som det gamla torpet hetat sedan det byggdes i början av 1800-talet, är det Inger Olofsson som tar emot. Maken Kurt blev halvsidesförlamad av en stroke i höstas och befinner sig i Kärna vårdbostäder. Sonen Mikael, som är den som byggt ut och renoverat torpet, är på Arlanda.
– Mikael är helikoptertekniker och de trasiga helikoptrarna kan ju inte komma till honom. I dag var det visst en polishelikopter som gått sönder, berättar Inger.
Kurt Olofsson föddes i andra änden av Björkeberg, Inger i Västerlösa några kilometer härifrån. När de blev ett par flyttade de till lägenhet i Linköping och därefter till villa i Rappestad.
– Tänk, där bodde vi i 46 år! berättar Inger.
När sonen Mikael skulle köpa hus valde han att söka sig tillbaka till släktens rötter i Björkeberg. Han köpte en villa här, och lite senare även torpet Ritingen ett stycke bort.
När Mikael tog över torpet fanns det visserligen el, men i övrigt var den lilla stugan helt omodern. Han hyrde ut det till en kollega i tio år, men så småningom tog planerna form att på något sätt fixa ett hus till föräldrarna.
Först tänkte han bygga en ny villa i björkdungen intill, men då sade byggnadsnämnden nej. Att bygga ut torpet var däremot okej.
Under ett par år jobbade Mikael hårt med Ritingen, med hjälp av släkt och vänner. Det gamla torpet totalrenoverades. Väggar och tak isolerades, en luftvärmepump installerades. Golvet grävdes ut, vilket inte var det lättaste när de stötte på stora stenbumlingar som var stört omöjliga att köra ut i skottkärra.
– Till sist lyckades de få in grävmaskinens skopa genom ett fönster och få ut den största stenen, berättar Inger.
Torpet byggdes ut med en ny huskropp i 90 graders vinkel med entrén på snedden i mitten, en smart och snygg lösning som skapat en trevlig innergård.
När väl det nya huset var på plats var det inga problem att få bygga i björkdungen. Där står nu ett jättestort garage/förråd som används av både Inger och av Mikael med sambo Ewa.
Genom att en vägg rivits har det gamla torpköket blivit rejält stort, och det är det här som blivit husets hjärta. Inger gillar att baka och det är vid köksbordet man sitter när det kommer gäster. Den gamla vedspisen har fått sällskap av elspis och diskmaskin, och ett Ikeakök har anpassats till fönster och väggar.
– Vi fick ta skåpdel för skåpdel, mäta och såga och fixa, berättar svärdottern Ewa.
Även badrummet är stort, med fantastisk utsikt över slätten.
– Ett så fint badrum hade vi minsann inte i villan. Det är det som är så fantastiskt, att det av det här gamla torpet har blivit ett riktigt hem, säger Inger.
När maken Kurt fick sin stroke kom det som en chock.
– Han som knappt haft en enda sjukdag i hela sitt liv, och så plötsligt blev det så här, säger Inger.
Ett par gånger i veckan tar Inger bilen och hälsar på maken i vårdbostaden i Malmslätt.
– Och jag har allt funderat på att flytta till en lägenhet i Malmslätt. Men jag trivs så bra här i huset, även nu när jag är ensam. Jag bakar och handarbetar och mitt allra största intresse numera är faktiskt datorn. Mikael och Eva bor så nära och kan hjälpa mig med gräsklippning, storhandling och sådant som jag har svårt att göra själv. Här blir jag kvar så länge jag bara kan.