Vad måste man ha? Vad vill man ha? Vad finns? Bostad besökte Fyndhörnan i Fornåsa, Hjärta till hjärta i Motala samt Nostalgihuset i Sya och gick runt en timme på vardera stället för att leta grejer till en fingerad trea åt fotopraktikanten Adam Wrafter.
Adam har ingenting emot lite äldre grejer och som bekant är loppis ingenting för den som bara vill ha nytt. Här är alla grejer begagnade.
– Vi har inte så jättegamla grejer. Några möbler från tidigt 1900-tal och möjligen något från sent 1800-tal, säger Runar Bergsten på Fyndhörnan i Fornåsa.
Han tror att en långbent kaffe-Petter i handslagen koppar är hans äldsta föremål. Riktigt hur gammalt vet han inte, men gissar på mitten av 1800-talet. Den är snygg som prydnad, men skulle också vara cool att servera kaffe ur.
– Den där byrån är ju snygg och ser gammal ut, tycker Adam och pekar på en buktig byrå med marmorskiva.
– Nej, den där är inte så gammal. Bara från 60-talet, men i rokokoinspirerad stil, svarar Runar.
Fem Åkerblomstolar från 1950- eller 60-talet med ett grönt, något murrigt tyg fångar vårt intresse. De har svankstöd och är riktigt sköna att sitta i konstaterar Adam. 1 700 kronor måste han punga ut med om han vill ha dem.
Bra. Då har han någonstans att sitta. Men han måste äta också. Vi tittar på knivar och gafflar, husgeråd av alla de slag, lyfter på stekpannor och kastruller, kollar saltströare och peppar-kvarnar, köksknivar, tallrikar, glas. Adam konstaterar att han lätt fyller behovet.
– De här är snygga, 70-tal, va, säger han om en grönmurrig kaffeservis i Arabiastil. Men det är en norsk servis. Stavangerflint Norway, står det under.
Vinylskivorna bläddrar han bland, men inser att det tar för lång tid och får återkomma.
En tavla vill han ha också. En långsmal, kanske över sängen, eller den blivande soffan.
Soffa tittar vi på hos Hjärta till hjärta i Motala.
Till skillnad mot Fyndhörnan som köper in alla sina prylar via dödsbon, så köper Hjärta till hjärta ingenting. Därför kan man också hålla priserna låga.
– Allt vi har är skänkt till oss, berättar Benny Jansson som är en av nio heltidsanställda.
Sammantaget arbetar ett 40-tal personer, volontärer och arbetsprövande inräknade på Motalaavdelningen. Biståndsorganisationen Hjärta till hjärta har insamling och butiker även i Linköping, Mjölby, Kisa, Norrköping och Katrineholm. Idén är att kunna ge materiellt och ekonomiskt bistånd till fattigare människor i framförallt östra Europa.
Soffa, var det ja. Bara 700 för en beige 3-sitssoffa plus två fåtöljer i luftig 1960-talsstil. Adam ser helt klart intresserad ut.
En bred och robust dubbelsäng kan han få för 1 500 kronor. Plus två sängbord.
Gardinkappor sparar vi till en annan gång. Vi nöjer oss med att konstatera att det finns här. Samma med vinylskivorna som Adam ändå sneglar på.
Lampor däremot måste man ha. Han väljer ut fyra taklampor och två golvlampor och kan få allihop för strax över tusenlappen.
Vad är andra ute efter? frågar vi Benny.
– Det är så skiftande, men jag kan väl säga att det märks när Ernst Kirchsteiger har varit på tv, eller när ”Äntligen hemma” med Martin Timell har sänts och de har tipsat om nåt.
Ett snyggt skrivbord pockar på uppmärksamhet. Riktigt elegant och med skinn på bordsskivan, men byggt för ett hörn. Vi drar i lådor och smeker vinklar och skinn. 600 kronor är ju som hittat. Men Adam är högst tveksam. Han vill inte sitta och stirra in i ett hörn, säger han.
I stället far vi över östgötaslätten till Sya och Nostalgihuset där Ginger Lindstrand Bengtsson och Roger Bengtsson nyligen har öppnat för dagen.
På undervåningen finns förutom ett helt Elvis-rum även en stor samling vinylskivor, så många att vi anser dem värda ett eget besök.
Ett par snurrfåtöljer i brun galon och rostfri kryssfot känner vi igen. Mina föräldrar hade sådana på 1960-talet och mamma har en kvar än i dag. Även Adam säger sig ha sett den här modellen och tycker att den skulle kunna passa in i hans lägenhet. Båda två, rent av.
Ett par broderade tavlor i ovala, svarta ramar tilltalar mig och även Adam skulle kunna tänka sig att ha dem på väggen, säger han. 60 kronor för paret.
Vi lyfter på allehanda glas och prydnadsföremål, ibland nickar vi gillande och ibland småfnissar vi.
Adam vänder på en gammal plåtlåda. Fritz Hartman Hallsberg står det. Jaha? Vem var det?
När vi ska lämna nostalgin bakom oss och åka hemåt fångas våra ögon av en jukebox vid disken där Roger Bengtsson står.
– Den är fullmatad med låtar också, säger Roger som har fem liknande musikmaskiner till i huset.
Vi är helt klart imponerade och vill veta priset för den vi håller ögonen på.
– 31 000, säger Roger.
Adam Wrafter verkar ha bestämt sig. Möblerna, lamporna, besticken, glasen, kastrullerna, stekpannorna, tavlorna och allt annat vi har tittat på får vara.
En jukebox däremot. Det vore nåt.