I mitten av 1800-talet föddes i Ljungs socken en liten gosse vid namn Carl August Sundberg. Hemmet var fattigt och han fick slita hårt som dräng hos bönderna i trakten. När han fyllde 25 hade han fått nog och flyttade in till Linköping. En helt ny värld öppnade sig för ynglingen, som på kort tid gjorde en rejäl klassresa. Han gifte sig med en flicka vid namn Anna Lovisa och van vid att arbeta fick han jobb som snickare hos byggmästare Frans A Påhlman. I Gunnar Elfströms kommande bok "Skål, sa slussvaktare Lange och tömde slussen", kan man läsa att han fick i uppdrag att bygga ett villaliknande flerfamiljshus i sten och tegel på S:t Larsgatan, efter ritningar som troligtvis kom från Linköpingsarkitekten Janne Lundin.
Tjänsteman kördes över
Men alla uppskattade inte den pampiga gräddbakelsen som utan att skämmas för sig växte fram mitt i Vasastaden. Gång på gång fick Carl August försvara sitt bygge för två av byggnadsnämndens tjänstemän. När huset stod färdigt kulminerade konflikten när tjänsteman Corlin konstaterade att huset på flera punkter skilde sig från de ritningar som byggnadsnämnden godkänt. Trött på konflikterna gav Carl August upp och föreslog att staden skulle lösa in byggnaden, själv saknade han ekonomiska tillgångar att göra justeringarna. Byggnadsnämnden gillade dock husets tjusiga dekorationer och körde över sin tjänsteman genom att stämpla "godkänt".
Familjen Ström tog över
Så gick Carl August Sundberg till historien som husets förste ägare, när han av Påhlman fick köpa byggnaden han själv murat ihop. Hösten 1895 flyttade han och Anna Lovisa in i paradvåningen på S:t Larsgatan 5 och Carl August kunde snart själv titulera sig som byggmästare. Men så en tidig morgon i februari 1905 dör Carl August i lunginflammation, ännu inte fyllda 53 år. I sin dödsruna beskrivs han som "en ovanligt duktig och skötsam karl". Anna Lovisa säljer huset till major och friherre Ulf af Sparre och därefter är ägarbytena täta, tills det köps av Asta Ström 1941. Asta är en driftig kvinna som äger päls- och kappaffärer vid såväl Trädgårdstorget som i Åtvidaberg och i Ljungsbro. I gårdshuset bredvid startar hon en sy- och körsnärsfabrik och hyr ut S:t Larsgatan som bostäder. Huset var kvar i släkten Ströms ägo ända fram till förra året.
I dag flaggar det till salu utanför det K-märkta huset. Det luktar nytt, vitt och fräscht. Kakelugnarna står oeldade i all sin prakt och fiskbensparketten är nyslipad, i väntan på att märkas av nya minnen.
Hyresgäster kan bo kvar
Av husets sex lägenheter är fyra nu till salu. De har successivt tömts och inte tillsatts av den tidigare ägaren för att lättare kunna säljas, nu när kvarteret Berguven omvandlas till bostadsrätter.
Att ett hyreshus omvandlas till bostadsrätter är ovanligt i Linköping.
Vad händer med dem som inte har råd att köpa sin lägenhet?
- Hyresgästerna får bo kvar och hyra av föreningen så länge de vill enligt lag. Förmodligen är alla lägenheter sålda vid årskiftet, säger Louise Simonsson, mäklare på Svensk Fastighetsförmedling.
Oinredd vind
Lägenheterna varierar mellan 82 och 114 kvadrat. Ja, det beror ju på hur man räknar. En smal spiraltrappa i en av lägenheterna leder nämligen till husets vind, en 247 kvadratmeter stor golvyta som tillkommer utan extra kostnad då den är helt oinredd och oisolerad. Det står köparen fritt att utnyttja utrymmet kreativt.
På ett ställe når takhöjden närmare fem meter och kulminerar i en kvadratisk takkupa med totalt sexton båtfönster i alla riktningar.
- Här uppe kan man hänga en takkrona och ha stora bjudningar, säger Louise Simonsson lyriskt.