Byggnaden är uppförd 1880, men på platsen fanns bebyggelse tidigare. En titt i kyrkoböckerna berättar att på Norrgården bodde 1747 förre Skänningeborgmästaren Jonas Follins änka fru Christina Ullberg. Maken var även riksdagsman och insjuknade och avled redan 1741 i Stockholm.
Men nu skriver vi november 2016 och Kristin Henrysson tar emot. Nej, först skäller hundarna och 11 veckor gamla bordercolliern Ellie kommer nedför trappan och hälsar. Vill hoppa. Men det får hon inte.
Det är sedan vi höjer på ögonbrynen. Eller tappar hakan en smula.
– Jag vet, säger Kristin som har sett reaktionen förut.
Det är skotsk-rutigt i den rymliga entréhallen. Möblemanget ålderdomligt, men smakfullt. Och det mesta, för att inte säga allt, kommer från Kristins föräldrahem och
har stått i huset förut. Den röda möbelgruppen i biblioteket har tidigare stått på Rocklunda där Kristins mamma var född.
Men Fredrik då? Har du inga gamla grejer här?
– Nej, allt gammalt och blivande arvegods försvann när min föräldragård utanför Eksjö brann ned. Det hände sedan jag flyttat hemifrån och är länge sedan nu.
Ridintresset tydligt
Det syns att någon i huset är ridintresserad. Här och var finns detaljer, små och stora, som tydligt visar på det. En ridhjälm, ett par ridstövlar med en piska i den ena, ett tränsbett, en tavla, en underbar tapet med hästmotiv, ett par stigbyglar, ett inramat fotografi med häst och ryttare. Ryttaren är Kristin.
– Stövlarna var min fars. Han börjad ta ridlektioner när han var 50 år, berättar Kristin.
Själv är hon 39 nu. Bondmora, med många år bakom sig i hemsjukvården i Vadstena. Och med ett stort intresse för heminredning. Vilket märks.
– Jag har klätt om alla möblerna själv. För då får jag det som jag vill.
Oj. Då har hon fått ligga i. För de är många.
– Och som du ser finns ett tyg inte bara på den och den stolen utan går igen i andra detaljer, påpekar hon.
Så är det. Ett grönt tyg, inhandlat i Edinburgh, på en fåtölj i hallen går igen i gardiner och kuddar i andra rum. Hon har tänkt till.
– Färgen i kornischerna här i teverummet går igen i tapeterna i matsalen, säger Kristin.
Minsann.
350 meter taklist byttes ut
Det var 2004 som hon och Fredrik tog över gården och påbörjade en omfattande renovering invändigt. Lyfte och tog bort plastmattor, slipade trägolv, tapetserade, målade, och gjorde vad som krävdes för att de skulle få det som de ville. Bland annat byttes hela 350 meter 50-talslister ut. 2011 var renoveringen färdig. Att putsa fasaden är nästa projekt med huset, men inget som brådskar.
– Vi har inte skyndat på och inte tagit på oss för mycket utan har tagit rum för rum. Det är viktigt att bo in sig, menar Kristin.
På tal om det så var det nog ganska rörigt emellanåt. Som när entréhallen gjordes om. Eller köket.
– Det fanns en tid när de enda rum vi kunde vara i var de där vi kunde sova, tvätta och gå på toaletten. Vi diskade utomhus.
Ständigt överraskande
Huset är gammalt och måtten här och var inte riktigt överensstämmande upptill och nertill. I köket skiljer till exempel sju centimeter. Vilket innebar att finsnickeriet som tillverkade skåpen fick lite extra besvär. Men det gick! Liksom allt annat.
– Det som är roligt med att renovera gamla hus är att man blir överraskad hela tiden. När vi lyfte på golvet i köket så hittade vi tegelgolv under, säger Fredrik.
Något som passade perfekt till den spislösning man ville ha. I köket har för övrigt en gammal körbana till logen blivit bordsskiva. Tung sådan.
Det bör påpekas att familjen 2007 köpte till det hus som Fredrik renoverade och nu är Bjälbo Gästhus med tre dubbelrum och kök.
Grannarna hjälps åt
Fredrik och Kristin Henrysson stortrivs i Bjälbo där grannsämjan också är god. Som det ofta är på landet. Behöver en granne hjälp så hjälper man till. Av byns 16 gårdar vid skiftet 1870 finns i dag fyra gårdar kvar: Bjälbo fogdegård, Bjälbo Trädgård, Bjälbo Östergård och Bjälbo Norrgård.
– Vi har bott här i generationer och känner varandra, som Kristin uttrycker det.
– Man lever lite med årstiden, säger den forne helikopterteknikern Fredrik om det fria livet som spannmålsodlare och fårbonde.
Just det. Hur var det nu han sa, bonden: Om jag kan så, kommer jag inte. Om jag inte kan så, kommer jag.