Men visst finns här liv och lust också. Två entusiastiska hundar, Elsa och Tyra, möter upp och hälsar ivrigt när Corren Bostad kliver över tröskeln.
Vi slår oss ner i det generösa köket.
– Det här är en utbyggnad, säger Nettan Morén och pekar mot taket där man kan ana att så är fallet.
Borringe Mellangård utanför Fornåsa är en hästgård från 1850. Här har Nettan bott sedan fem år tillbaka. Innan hade de spanat ett tag på huset som även består av en flygel, en ateljé och ett stall, tills det blev läge för att göra affär.
– Första året bodde vi kvar i stan, i Tornhagen. Då totalrenoverade vi huset. Det var jättekul. Det är ett så tacksamt hus.
För det fanns milt uttryckt en hel del att göra på den gamla potatisgården. Nettan berättar om korkmattor på golv och vattenledningar som var så dåligt isolerade att de frös. Det är svårt att föreställa sig när vi visas runt. Om vitt är ett nyckelord så är nya saker i gammal stil ett annat. Fast visst finns här fynd från auktion och loppis också som renoverats.
– När mitt barnbarn fick höra att ni skulle komma hit tyckte hon det var lite underligt. ”Du har ju bara gamla möbler inne hos dig”, sa hon, säger Nettan och ler.
För naturligtvist är tanken att möblerna ska stämma överens med huset.
– Man får börja inifrån och jobba utåt.
Glasverandan är Nettans favoritplats.
– När det är soligt blir det varmare här än inne. Det blir som ett uterum.
Från glasverandan har hon milsvid utsikt över slätten. Här kan hon slå sig ner och låta blicken dröja.
– Det är en annan färg på himlen när man kommer hit, säger hon.
Och så värst långt från stan och jobbet där är det inte, en 20 minuters bilfärd. När människor som inte hälsat på tidigare kommer hit brukar de säga ”jag blir så lugn när jag kommer in här”.
Huset är på cirka 170 kvadratmeter och har flera kakelugnar. Förutom köket finns på nedre plan också en rymlig matsal och ett gästrum. Utanför finns en altan med ett bord vars skiva egentligen är en stor magasinsdörr. Altanen saknar än så länge räcke.
– Det är något som behöver fixas hela tiden, säger Nettan men låter inte som om hon tycker att det är betungande.
Trappan upp till övervåningen bryter av mot allt det vita. Den är obehandlad.
– Det får inte vara för perfekt.
På övervåningen har hon sitt sovrum. Här finns också en möblerad hall, ett kontor och ett tv-rum. Lite varstans syns spår av Nettans stora intresse. Hon målar akvarell.
– Jag skulle vilja säga att jag inte kan låta bli.
Vintertid håller hon till inne i huset eftersom det är för kallt i ateljéhuset på gården. Då ligger hon på alla fyra och låter sig uppslukas av arbetet.
– Miljön här inspirerar mig. Man upplever årstiderna mer när man bor på landet.
Att hennes konst är uppskattad har hon fått flera kvitton på. Nettan är en av konstnärerna som ställer ut i Norra Vätterns Bild- och Formkonstnärers Konstrunda. I år firar föreningen 20 år. Senast ställde hon ut tillsammans med Motalakeramikern Krister Nordstedt.
– Det var positiva kommentarer. Vi ställer ut i vår igen, helgen runt Valborg.
I höstas var hon tillsammans med en väninna i Florens, ett resmål hon besökt flera gånger tidigare, för att ställa ut. Denna gång vann hon pris i Biennal Internatiozionale dell’arte Contemporanea di firenze.
De var förstås en glad överraskning.
Nu sover labradoren Tyra och cockerspanieln Elsa tätt intill varandra. Här lever det ett gott liv. Gården är inhägnad så det är bara att släppa ut dem när de behöver rasa av sig.
– Men man måste ha lite koll förstås.
I flygeln intill Nettans hus bor dottern Camilla med svärsonen Palle och deras barn. Huset har byggts ut på baksidan.
– Det får ju inte se större ut än huvudbyggnaden.
Och i trädgården bakom deras hus skymtar vi ett upphöjt trädäck som byggts runt två träd.
Tillsammans hjälps alla åt att sköta gården och trädgården med allt vad det innebär. Stallet på gården med sina 19 boxar är uthyrt. Någon riktig hästmänniska är inte Nettan.
– Men hästarna hjälper ju till att hålla betesmarkerna öppna.
Vi går ut för att ta lite bilder utomhus. Två stadiga oxlar flankerar grinden. Stormen har gått hårt åt de kraftfulla träden.
– Det sägs att det bor vättar under som beskyddar gården.
Och vem vet. Det kanske är precis så det är.