Vi har kommit till familjen Månsson-Nord. Här bor Hanna, John och deras tvååriga dotter Iris. Iris har dagen till ära tofsar i håret och ser snart en lekkamrat i fotograf Magnus Andersson.
Det är allt annat än ett dussinhus vi har kommit till. Medan vi visas runt berättar John och Hanna om jätteprojektet som började med att John köpte en sommarstuga här 2004. Då var han singel.
– Jag hade mina föräldrar med mig hit ut när jag tittade på stugan. När pappa och jag granskade byggnaden gick mamma bort en bit på tomten och ställde sig och tittade ut över sjön, berättar John.
Hans mamma förstod inte vad det fanns att tveka om. Hon tyckte att läget vid sjön var fantastiskt. Det är hon inte ensam om.
– Jag vill vara hemma typ jämt. Jag älskar läget, säger Hanna.
Hanna flyttade hit 2011. De senaste tre åren har utbyggnaden och ombyggnaden pågått på alla lediga stunder.
– Jag har gjort allt själv utom el och vvs och sådant man inte får göra på egen hand, säger John som är smed till yrket.
Släkt och vänner och ett brett kontaktnät av hantverkare har gjort det möjligt.
– Hanna förstod nog först inte riktigt vad jag menade när jag pratade om att man måste ha kontakter. Det gör hon nu.
De sticker inte under stol med att det har kostat på. Båda jobbar heltid i Norrköping. Hanna är webstrateg på Visit Östergötland. Hon tycker att hon haft en förstående arbetsgivare när hon ibland varit tvungen att susa hem och tillbaka för att öppna för en leverans. Nu har bygget gått in i ett lugnare skede.
– Nu känner jag inte att jag måste börja jobba direkt när jag kommer hem, säger John.
Samtidigt tycker de båda att det varit roligt.
– Men man måste göra annat också. Ibland har vi tagit en helg och åkt iväg eller bara gått ut och gått här, säger Hanna.
John tycker att det underlättat att de bott vägg i vägg med tillbyggnaden, i den ursprungliga stugan, och inte behövt åka. Annars hade han missat mycket av familjelivet de här åren.
Att de vill ha ett hus med torn, lite som ett sagoslott, var en gemensam dröm. Tornet är sextonkantigt. Tappstegen i trappan upp dit har utstansade ord, ordet steg på olika språk.
– Det är från länder vi varit i eller vill åka till, säger Hanna.
I det runda rummet står två skinnfåtöljer och en gammal moraklocka som gjorts om till barskåp. Väggen bakom stolarna utmärker sig. Det är plåt som behandlats med tapetklister och vägsalt och därefter spolats med högtryck. Ytan ser rå och lite ruffig ut men känns slät.
– Det här är Johns plats. Jag har uterummet.
Uterummet som ligger i anslutning till vardagsrummet är stort och luftigt. Golvet ser ut att vara natursten lagda i betong men är i själva verket klinkers med golvvärme under.
– Jag blev jätteglad när jag hittade det, säger Hanna som tycker golvet förstärker känslan av att vara utomhus.
På väggarna hänger två inramade skolplanscher som kommer från Simonstorps skola.
– Min mamma bodde ovanpå den skolan. Mina föräldrar har hjälp till jättemycket under byggtiden.
Annars tycker hon nog allra mest om köket. Det är så stort att en del undrar om de klarar av att fylla alla skåp och lådor.
– Det är inga problem, säger hon och ler.
Köksbordet är ett gammalt fynd, ett rustikt utebord som de fixat upp.
– Jag gillar att ta hand om gamla saker.
Familjen har över huvud taget valt att satsa på gedigna material. De vill att det ska tålas att slita på.
Vardagsrummet har en udda detalj. Det är en hiss som leder ner till det dubbelgarage som ligger under huset. Det är där John har plats för ett annat intresse, att bygga hobbybilar. Men det är inte för att man främst ska kunna ta sig till och från garaget som man valt att installera en hiss. En spiraltrappa hade tagit väldigt stor plats.
– Och man vet ju inte vad som kan hända i framtiden. Det kan ju räcka med att man gör sig illa och behöver kryckor en tid.
Huset ligger högt. Än så länge når man det via en uppförsbacke. Framöver finns planer på en trappa.
För även om mycket är gjort finns det en del kvar att göra. Dit hör den stora trädgården på över 3 000 kvadratmeter. Även i den äldre sommarstugedelen, som bland annat rymmer badrum och två sovrum, finns en del kvar att göra.
– Man blir väl aldrig klar. Som husägare är man aldrig sysslolös, säger John och ser inte ett dugg ledsen ut för det.