– Vi kan dricka kaffe på balkongen året runt, även på vintern, säger Harriet och går ut till den 17 kvadratmeter stora balkongen.
Här brukar paret sitta och koppla av i solen. Trots att körsbärsträden ännu inte blommar infinner sig ändå vårkänslan här. En stor glasbehållare med vatten och citron står på ett bord. Nedanför, i en kruka, tittar krokusar fram. Inredningsstilen på balkongen är shabby chic-inspirerad. Men resten av lägenheten har flera stilar. Inredningsstilen skulle paret beskriva som lekande och luftig.
– Vi vill framförallt inte bo i en inredningskatalog. Vi tar lite från det gamla, blandar med det nya och inreder med olika träslag. Den röda färgen är ett genomgående inslag, säger Larserik. Han har snickrat en del möbler som finns i lägenheten: serveringsbordet som man kan fälla upp till exempel. Och den massiva träljusstaken som står på köksbordet.
– Jag tycker om trä. Jag tycker att det är ett skönt material att hålla på med och det luktar gott. Men jag har ingen snickarutbildning.
Drömmer om café
Harriet lämnar balkongen och går till köket. Hon sätter på kaffemaskinen som börjar väsa.
– Jag har hittat de här kaffekannorna på loppisar och second hand-affärer, bland annat på Hjärta till Hjärta och Erikshjälpen, säger hon och pekar på en vakumbryggare från 60-talet som då gick under namnet Don Pedro.
– Jag gillar brukskonst, snygga saker som man använder. För länge sedan fick vi ett par låga ekstolar från Larseriks föräldrar. De visade sig vara Yngve Ekströms-stolar. Trots att de var jättefina så sålde vi dem. Vi har också haft Charles Eames-fåtöljer men de sålde vi också. De var för låga så vi kunde inte sitta i dem. Vi behåller inte sådant vi inte längre har någon användning för.
Ibland drömmer Harriet om att starta ett café. Hon tycker om att baka och bjuda på fika.
– Jag och Larserik har varit med och startat en kristen mångkulturell församling i Skäggetorp, Nygårdskyrkan, tillsammans med vännerna som är där på bild, säger Harriet och nickar mot ett fotografi som står intill en biostol.
– Vi håller till i hyresgästsföreningens lokaler i Skäggetorp centrum. Där har vi gudstjänster, öppet vardagsrum och språkträning på tisdagar. Där vore kul att även ha ett café. Ibland har vi haft gudstjänst i vårt vardagsrum med över 30 personer. Det här rummet är så härligt, säger Harriet. Hon häller upp kaffe och berättar om de många tavlorna i vardagsrummet: en tavla föreställer östgötaslätten. Den hittades på en utställning i Borås och är målad av Rimforsakonstnären Bertil Almlöf.
Här finns också flera tavlor, litografier, av Lasse Åberg. Bland annat en serie som kallas ”den lekande människan” som har varit en frimärksserie.
"Var gjord som en pizzeria"
En annan tavla fick Harriet när hon fyllde 50 år. Tavlan är gjord av en elev som gick på Liljeholmens folkhögskola i Rimforsa. Larserik har nämligen varit rektor för just den skolan. Under perioden då han var rektor bodde paret i Liljeholmens rektorsvilla som låg vackert vid Åsunden.
– Vår tanke var att bo där länge, men livet tog en vändnig vilket gjorde att vi flyttade till Linköping år 2004, till den här lägenheten, säger Harriet.
Paret hade noterat en liten bostadsannons i Corren och blev nyfikna. Just husmodellen, att lägenheterna är terrasserade med stora balkonger, lockade. Efter visningen tackade de ja direkt – trots att skicket på lägenheten inte var det bästa.
– Lägenheten var övermöblerad. Den var också gjord som en pizzeria med saloondörr och en stolpe här, säger Harriet och tittar upp på taket där den vita färgen avslöjar den före detta stolpen.
Rum för hantverk
Väggarna på nedre plan, som i dag är vita, var mörkröda. Vardagsrummets trägolv lades om med ett nåtat båtgolv. Överskåpen i köket byttes ut, liksom badkaret i badrummet. I gästrummet där de randiga tapeterna från 80-talet fått vara kvar, står en Carl von Linnés "plugghäst" som prydnad. ”Plugghästen” är en studiestol och kateder som Larserik har slöjdat.
– Vi tog upp en extra ytterdörr på övervåningen. Det är skönt med en extra dörr ifall det skulle börja brinna, säger Larserik och går ut till hallen, förbi en färgglad byrå av plåt och en lika färgglad lampa som han har kapat sladdarna på och snott ihop till en blomma.
Paret går upp för trappan som leder till övervåningen. Här har Harriet ett rum, som ibland också används som gästrum. Här sitter hon och gör halsband av bland annat bestick, samt kuddar och handväskor av gamla jeans.
Sovrummet intill Harriets arbetsrum går i orangea toner och stilen andas industri. Här ska de så småningom också lägga ett nytt golv.
I ett annat rum finns ett speciellt golv. På golvet finns en lång text på engelska, en historia om en kung. Man kan lägga sig på golvet och läsa.