En helg när de kom ut till sin stuga var det nya köksgolvet täckt av ett rödbrunt puder. Vad kunde det vara? Kom det från spjället i murstocken? Eller hade en mus lyckats välta ut en burk kanel?
Pudret dammsögs upp och familjen gick på skogspromenad. Yngste sonen trampade på en röksvamp, porerna for ut i en pust – och plötsligt föll polletten ner. Det rödbruna pudret på köksgolvet ... hussvamp!
Varningstecknen hade funnits där. Torpet var väldigt fuktigt, torrbollarna som ställdes ut fylldes snabbt med vatten och en masonitskiva bakom tapeten buktade konstigt.
– Men det här var vårt första hus, vi tänkte att det förmodligen var helt normalt, säger Björn.
Försäkringsbolaget kom ut och konstaterade att det verkligen rörde sig om hussvamp och meddelade samtidigt att det inte täcktes av försäkringen.
Hussvampssporer finns överallt i naturen och ligger latent i de flesta trähus. För att svampproblemen ska bryta ut krävs rätt betingelser: fukt, trä och kalk. I det här fallet skulle det visa sig att torpargrunden tidvis var vattenfylld och den oskyddade skorstenen släppte in regn. En bjälke gick rakt in i murstocken och förmodligen var det här det började.
Sommardrömmen hade plötsligt blivit en mardröm för Björn och Åsa. Vad skulle de göra nu?
– Det man hörde överallt var att det var kört. Att det bara var att bränna ner huset, berättar Björn.
Det gick så långt att Åsa faktiskt ringde räddningstjänsten som sade att de kunde komma och elda upp torpet.
Men då kom vändningen. De fick kontakt med Bengt Svensson i Tranås, som då drev en firma som sysslade med avfuktning och svampsanering.
– Han blev vår klippa och räddning i allt detta kaos. Han sade att "visst går det att rädda huset. Det blir mycket arbete och mycket pengar, men det går".
Receptet var drastiskt: Börja med att ta bort golvet och den nedersta metern på alla innerväggar.
– När motorsågen sattes i golvet var det så att tårarna kom. Detta vackra, gamla golv, som dessutom var nyslipat ...
Björn och Åsa valde att göra det mesta själv, med råd och tips från Bengt Svensson. Det blev många resor från hemmet i Linköping till torpet, som ligger i södra Östergötland. På gårdsplanen brann stora bål med bortrensat virke och det blev många oroliga telefonsamtal till saneringsmannen. En sommar fick de bo på övervåningen eftersom det inte fanns något golv där nere.
Men så småningom kunde de se ljuset i tunneln.
– När vi två år efter att svampen upptäcktes kunde gå på ett nytt golv kände det så bra. Då såg vi möjligheterna och det blev roligt igen.
Om Björn och Åsa kunde välja hade de förstås velat slippa att drabbas av hussvamp. Men faktum är att det kommit ut mycket gott av processen också.
– Vi har lärt oss en massa om hus. Och huset har blivit mycket bättre. När vi ändå börjat riva väggar såg vi nya möjligheter. Vi tog bort mellanväggen och fick ett stort härligt vardagsrum. Och med en ny vägg på ett annat ställe fick vi ett bra utrymme för toalett. Allt det där hade säkert inte blivit av om det inte hade varit för hussvampen.
Torpet heter Bergstugan och är byggt i slutet av 1800-talet. När Björn och Åsa tog över huset var det ursprungliga utseendet förstört av en kraftig ombyggnad på 1940-talet och en okänslig renovering på 1970-talet. Nu har de lagt ner stor möda på att renovera tillbaka det gamla och vackra. De har gett fönstren spröjs, byggt en vacker veranda med massor av snickarglädje, köpt gamla dörrar på Blocket. Tapeter, lampor, allt är gammalt eller i gammal stil.
– Återanvända, återbruka ... Jag är mycket för det. Jag är en sådan som går och rätar ut gamla spikar och sparar gamla skruvar, säger Björn.
De har inte räknat på det, men Björn och Åsa gissar att hela renoveringen gått på runt 200 000 kronor. Och väldigt mycket eget arbete.
– Det har absolut varit värt det. Det har blivit precis som vi vill ha det och vi är här nästan jämt. Vi kommer aldrig någonsin att sälja det.
Björn och Åsa hoppas att de med sin historia kan hjälpa några husägare som hamnat i samma situation.
– Hade någon berättat det här för oss, då för åtta år sedan, hade vi blivit så glada.