Som om Tatiana Niordsons livsvärv och hennes hus blev synonymt. Välkomna på en nostalgitripp med rysk dramatik, retrolovers!
Säg Tatiana Niordson och många är de Linköpingsbor som ler igenkännande. I 40 år drev den kända profilen dansskola i stan, dels i Linnnéskolan, dels i det egna hemmet på Fjärilsvägen i Åleryd.
Svensk-ryska Tatiana Niordsons eget liv är kryddat med minst lika mycket dramatik som hennes passion baletten är. Nu ska funkisvillan som var hennes och maken Gunnars hem i nästan 50 år säljas. Vår ciceron är äldsta dottern Ingrid Schlyter som växte upp här med mor, far, två yngre systrar och mängder av danselever.
Tatiana Niordson föddes 1918 i Ryssland, mitt under brinnande revolution.
Pappan var svensk bergsingenjör som innan revolutionen bröt ut reste österut för att hjälpa till i tsarens arbete med att industrialisera landet. Hans specialitet var stålvajrar som blev till gruv- och hisslinor. Men han ville gärna lära sig ryska också och den svenske konsuln i Jekaterinburg rekommenderade sin egen syster för uppdraget. På den vägen är det. Paret blev djupt förälskade och födde en dotter, Tatiana.
Tillsammans lyckades trion fly revolutionen och ta sig till Garphyttan.
Tatiana var ännu bebis. Efter ett par år drog flyttlasset till Sydafrika och Tatiana sattes tidigt i dansskola. Efter åtta år återvände familjen till Sverige och Tatiana började hos balettmästare Sven Tropp i Stockholm. Efter en danssejour även i Paris värvades hon till "Ballet Russe de Monte Carlo"
och gav sig ut på Europaturné, blott 15 år gammal.
Men livet som professionell dansös tärde på den unga kvinnan och Tatiana bestämde sig för att bli instruktör istället. Som 18-åring startade hon sin egen dansskola i Örebro där föräldrarna då bodde. Efter ytterligare några år värvades Tatiana som koreograf hos Karl Gerhard i Stockholm och här träffades hon också sin blivande man Gunnar Norén.
Gunnar var civilingenjör och fick jobb på Saab i Linköping. Året var 1946 och Tatiana startade återigen en egen dansskola, dels på Linnéskolan, dels i det egna huset i Åleryd.
Huset är ett av åtta kedjehus som gick under benämningen Saabvillorna. De som först flyttade in hade stor makt över hur de invändigt skulle planeras vilket gjort husen mycket individuella. Och Tatiana ville självfallet ha en 50 kvadratmeter stor gymnastiksal med speglar, ribbstolar och romerska ringar. Här finns en öppen spris för kulna kvällar och en generös takhöjd på
2,60 meter.
- Visst hölls danslektioner där, men också oerhört många roliga fester. Över huvud taget var det här huset nästan jämt fyllt av människor och mängder av minnen sköljer över mig när jag går runt här, säger Ingrid.
Tatiana avled 2006 och maken Gunnar 2012. Som alltid efter ett långt liv finns mycket att rensa och ta vara på. Bara alla kartonger med brevkorrespondens, nogsamt kategoriserade i pärmar, upptar ett normalt förrådsutrymme.
Tillsammans har hon och systrarna ägnat 500 mantimmar åt att ställa huset i ordning.
- Som tur är satte våra föräldrar lappar som berättar tingens ursprung och historia på flera av sakerna. Det vill jag rekommendera fler att göra. Då hamnar prylarna i ett sammanhang och blir därmed betydelsefulla även för de efterlevande.
- Och så är det inte fel att lämna lite alkoholhaltiga drycker efter sig i något skafferi också. Det gjorde att vi hade extra roligt på kvällarna under allt rensande här, när vi pustade ut och delade minnen som kommit upp under dagen, skrattar Ingrid.
Huset efter danslärare Tatiana och maken Gunnar är unikt eftersom så mycket, ja, nästan allt, är original. Badrumsporslin, tapeter, räcken, handtag. I husets gymnastiksalen finns den marina originaltapeten kvar bakom ribbstolarna.
Tatiana var känd för sin disciplin, men försökte alls inte drilla varken de egna döttrarna eller sina danselever till att viga sitt liv åt baletten.
- Hon visste av egen erfarenhet att det inte var något att stå efter, utan alldeles för slitigt. Hon poängterade i stället glädjen med att röra på sig till musik och den sköna känslan av att ha kontroll över kroppen.
Föräldrarnas möbler, textilier, lampor och tavlor finns kvar i huset. De är som klippta och skurna för huset med sitt lätta, ljusa, nordiska uttryck.
Här finns namn som formgivaren och arkitekten Bruno Mathsson, textilkonstnärerna Viola Gråsten och Inga-Kersti Gustafsson, Skånekonstnären Gunnar Janser, Linköpingskonstnären Ingvar Zackrisson, formgivare Børge Mogensen . . .
Det är ett äventyr att vandra genom de 300 kvadratmetrarna. Huset tycks aldrig ta slut! Stora rum och små smattar, jättefönster och smågluggar, halvtrappor, snedtak och överallt smarta förvaringsutrymmen som om precis vartenda utrymme till varje pris skulle tas till vara. Gunnar lade ner mycket arbete på att utnyttja husets alla möjligheter. Det var också hans som formgav den öppna spisen.
Balettens ledord är smidighet, balans, styrka och hållning. Men de känns som gjorda också för den här funkisvillan.
Smidighet: Alla rum har alternativa användningsmöjligheter.
Balans: Spatiösa utrymmen och trånga smattar i skön förening.
Styrka: Sten, trä, betong. 1958 användes fortfarande rejäla material, inget smäck här inte.
Hållning: Den bokstavliga är enligt ovannämnda material självklar. Den bildliga likaså. Retro regerar!
Självklart känns det i hjärttrakten när nu huset ska övergå i någon annans ägo.
- Vi vill så oerhört gärna att det hamnar hos någon som förmår uppskatta det till fullo. Som ser dess möjligheter, kvalitéer och att det genuina är bevarat. Det här är ett hus som har möjligheter för alla åldrar och som inbjuder till umgänge. Vi hoppas det blir en levnadsglad familj som fyller huset med liv och rörelse igen.