Vi knackar två gånger på ytterdörren till den vaniljgula villan med lindblomsgröna knutar mitt i Spångsholm. Det hörs svaga ljud innanför dörren och när vi väl kommer in visar det sig att det är här han bor – Spindelmannen.
Felix, 3,5 år, ler med hela ansiktet när han får hjälp med masken. Han visar musklerna och tar ett par snabba varv i huset, som det anstår en godhjärtad superhjälte.
Vi visas in i huset av Spindelmannens mamma Emma, pappa Des och lillebror Magnus, 2 år.
I köket drar vi efter andan. Det går inte att göra annat. Bordet som tar upp stora delar av matplatsen är magnifikt och lär ha inte mindre än 300 år på nacken. 300 år!
Vilka har suttit vid bordet under alla år? Vad åt de, vad pratade de om?
Familjen Del Frate har en alldeles egen historia kring bordet, värd att berätta. Des fick syn på det i en inredningsbutik i Horsham som ligger i Sussex i England. Han ville köpa det direkt, men Emma var mer tveksam. När han ringde butiken någon dag senare berättade försäljaren att bordet var sålt varpå Des blev både arg och besviken. Vad han inte visste var att det var Emma som var köparen. Efter ett par dagar svängde en lastbil in på uppfarten till stugan familjen hyrde på en gård utanför London.
– Det var roligt, säger Emma och myser lite åt minnet.
– Bordet har så mycket historia att berätta, säger Des. Tänk om det kunde prata!
Vad föreställer du dig?– Someone who had a very hard life. Som satt och åt frukost när alla andra sov. Som fick jobba hårt om dagarna.
Des lägger handen på de nötta ekplankorna och tittar ut genom köksfönstret. På lugnet. Han var 21 år när han lämnade Johannesburg i Sydafrika där han vuxit upp tillsammans med sin bror och sina föräldrar.
– Det var ett tufft liv där, säger han. Mycket våld. Det kändes aldrig säkert.
Han flyttade till London och utbildade sig till kock. I samband med ett uppdrag på ett bröllop träffade han Emma som var gäst hos brudparet.
– Vi pratade en stund och jag nämnde att jag var hudterapeut, säger Emma. Några dagar senare kom han in på salongen där jag jobbade. Han hade tagit mod till sig och chansade på en av flera salonger i Dorking, Surrey och lyckades träffa rätt.
På den vägen är det.
2013 gifte de sig i London. Vilket, bland mycket annat förstås, resulterade i ett stort fint foto som sitter på väggen ovanför bordet och som för tankarna tillbaka till London om saknaden skulle bli för stor.
– Jag är uppvuxen i Viby så det här är hemma för mig, säger Emma. Men jag trodde nog att det kunde bli tufft för Des att flytta hit. Han är van vid ett helt annat tempo.
– Det var egentligen tre saker som var viktiga när vi bestämde oss, fortsätter Des.
– Att barnen skulle komma närmare vår familj och deras mormor och morfar. Att vi skulle hitta balansen i tillvaron och inte fara och flänga så mycket i jobbet och vara så mycket borta från barnen. Samt att vi skulle kunna bo i ett bra hus av den här storleken. Det hade vi inte kunnat göra i England utan att ha jobbat ännu mer.
Allt det de sökte finns i Spångsholm. Des har fått jobb som kock på Konsert och Kongress i Linköping och pendlar dit varje dag.
– Svårast är nog språket, säger han. Jag pratar inte mycket svenska än, men jag lär mig.
Emma dukar fram te och pepparkakor och Spindelmannen med lillebror tätt efter anländer snabbt till bordet.
Det är inte bara att ställa ifrån sig koppen hur som helst. Plankorna är så skeva att det gäller att se sig för och hitta en någorlunda plan yta för att undvika en olycka. Men vackert är det!
Spindelmannen blir civil igen och kryper upp i soffan med lillebror för fotografering. ”Omelett”, lär de sig snabbt och skrattar gott.
Sedan blir det husvisning.
Des vinkar hej då och försvinner till jobbet och vi andra går ner i källaren – till Emmas arbetsplats.
Hon är utbildad skönhetsterapeut och har sin salong i husets bottenplan.
– Det här var en av förutsättningarna när vi flyttade hit, säger hon. Huset skulle ha plats för salongen, väntrum med egen ingång och toalett för mina kunder.
I England lämnade Emma en stor och trogen kundkrets och hon oroade sig lite för hur det skulle fungera att få igång verksamheten i Spångsholm.
– Men det har gått över förväntan, säger hon. Många tycker att det är skönt att åka hit där det är enkelt att parkera. Jag gör dessutom en del specialbehandlingar, såsom borttagning av blodkärl och då kan det vara skönt att inte behöva promenera till ett parkeringshus mitt i stan direkt efteråt.
Des har gjort i ordning salongen med vita väggar och blågröna lister och foder. Här är lugnt och skönt. Det mesta av inredningen har följt med från England, här precis som i övriga huset.
Vi går upp igen.
Felix visar glatt sitt rum med blå väggar och varsin säng för honom och Magnus. Lekrummet ligger intill sovrummet och sitter ihop med köket.
– Det är skönt att se barnen hela tiden. De kan leka men ändå vara med oss, säger Emma.
Gästrummet och Des och Emmas sovrum är inredda med möbler från England. Färgerna är milda, blandat med mörkt trä.
– Vi har väldigt olika smak egentligen och det är inte alltid lätt att blanda, säger Emma. Jag gillar gamla släktklenoder som jag vet har använts av tidigare generationer, medan Des är lite mer åt stilren retro, och riktigt gamla gedigna ting som har en historia att berätta. Vi är överens om att saker ibland får kosta lite mer, ser man något ovanligt som man älskar så ska man köpa det, om pengarna räcker.
Vi är tillbaka i köket, vid bordet. På tal om att älska.
Emma skrattar.
– Om det inte hade gått att frakta hit det på något annat sätt så är jag säker på att Des hade simmat över Nordsjön med bordet på ryggen!
