Det pampiga strykjärnshuset mellan Platensgatan och Engelbrektsgatan. Sena kvällar när David hade dj:at på någon av Linköpings nattklubbar brukade de gå förbi där på vägen hem och säga ”här skulle man bo”.
I dag huserar Jannike och David Einar i en rymlig femma på fjärde våningen. De har till och med hunnit bo i en lägenhet på planet ovanför. Enträgenhet och lite tur tog dem dit. När de var redo att flytta ihop sina hem annonserade de efter byte. Båda hade varsin fin, central tvåa som borde gått att byta mot något större med bra läge.
– Men alla beskrev sina lägenheter som bättre än vad de var. Vi tittade på kanske 16 stycken, innan vi gav upp och började mejla stans alla hyresvärdar i stället.
För att få se vad som faktiskt fanns på marknaden angav de en ganska hög maxhyra. Den fick de justera upp ytterligare lite när den nuvarande hyresvärden berättade om våningen högst upp på Engelsbrektsplan i ett hyreshus från 1913.
Den var svår att motstå.
– En kompis som är mäklare sa att om ni inte tar den så säljer jag min lägenhet och tar den.
Så för två och ett halvt år sen packade de ner sina singelboenden och flyttade ihop i en femma med flera våningsplan, mysiga bjälkar och småtrappor.
Men det som var mysigt blev snarare besvärligt när Jannike blev gravid och fick problem med ryggen. Dessutom gick hissen inte ända upp så barnvagnen skulle inte kunna följa med upp i lägenheten.
Men nya möjligheter öppnade sig. Plötsligt fanns två andra lägenheter i huset lediga.
– Vi hann tänka tanken att flytta till billigare boende med uteplats, lite längre ut från stan. Jannike är uppvuxen i Askeby och vill gärna bo utanför så småningom, säger David.
– Men så här bor man bara en gång i livet. Och att flytta en våning ner kändes som en enkel flytt.
Rymd och ljus är det första som slår en när man kliver in i hallen, som också är arbetsrum för David som är fotograf och som fotat sitt eget hem för Corren.
Fyra dörröppningar leder vidare till sovrum, barnrum och kök och dagsljus strömmar in från flera håll. Växterna började frodas när de flyttade ner hit från den mörkare vindsvåningen, berättar de.
Inredningen är en smakfullt sammansatt retrodröm med små teakbord, stringhyllor och svarta skinnsoffor från Bröderna Andersson, inhandlade på Blocket och hämtade i Vänersborg.
Man får vara beredd att jobba lite om man ska göra fynd.
– Innan Teddi föddes hade vi schemalagda loppisrundor. Då letade vi också efter mycket grejer och vi brukade stå utanför Hjärta till hjärta på lördagsmornarna. Nu har vi hittat så mycket att vi funderar på att börja ta in en annan stil, säger Jannike.
Teddis rum öppnar för många kreativa projekt. Här finns färgglada, ommålade möbler och mobiler som Jannike gjort. Både David och Jannike gillar att skapa och när Teddi var mindre kunde de sitta och pyssla tyst för sig själva på kvällarna.
Köket är litet, en kvarleva från förr förstås då köken inte var en plats för umgänge. Men ett stort matrum med ett rejält matbord kompenserar och David och Jannike bjuder gärna hem många kompisar.
Inför en 30-årsfest väntas tre sällskap som alla kan sova över i egna rum.
Men egentligen är det inte så mycket ytan som bekvämligheterna som de värdesätter.
– Vi jobbar båda i stan. Nu kan vi gå hem och ta hand om hundarna. Och det är bekvämt när man är föräldraledig, att enkelt kunna ta en fika i stan.
Numera är inredningssmaken ungefär densamma.
– Jag hade en helt annan stil innan, mycket mossigare, säger David.
– Mer ungkarl, säger Jannike.
– Nu är stilen en fusion av oss två, men det är mer Jannike.
Jannike hittar inspiration på Instagram, där hon plockar bilder från olika konton och sparar dem i mobilen. Inredningsmagasin läser de inte särskilt ofta, det blir mest på somrarna, när de vistas på landet och inte har tillgång till Internet.
Har ni några fulgrejer?
– Jag har. Men Jannike smugglar undan dem. Jag gillar ju hockey och har en del samlargrejer. Min idol är Wayne Gretzky och jag har en inramad signerad tröja som jag skulle vilja sätta upp. Och så har jag en teak-träbit som det står ”lavastenen” på.