Att vandra omkring i Vallastaden är lite som att förflyttas till en annan värld. Här finns så många häftiga, finurligt byggda och väl genomtänkta hus och byggnader att det är svårt att se sig mätt.
En av dem är Villa Norräng förstås. Första gången vi fick chansen att kika in var innan starten av Vallastadens expo i början av september och känslan var – wow!
Mattias och Lotta hade inte hunnit få in möblerna än och huset var en upplevelse helt i grå betong på insidan.
Nu, en dryg månad senare, kommer vi tillbaka till ett möblerat hus där familjen flyttat in. En petrolfärgad, mjuk fåtölj står i entrén på bottenvåningen och sätter tonen för resten av huset.
Visst är det byggt i sten, visst är det hårt och tyst och liksom rejält, men känslan är varm och faktiskt också, förvånande nog – mjuk.
Vi tassar i strumplästen uppför trappan som Mattias har gjutit i en form, tre steg i taget, i ren betong och det är skönt under fötterna. Ytterväggarna är halvmetertjocka och lagrar förstås värme på ett miljöklokt sätt.
På andra våningen ligger matplatsen, köket och vardagsrummet tillsammans i en öppen planlösning med högt i tak. I köksdelen har Mattias tålmodigt gjutit golvet – ett hästjobb som innebar närmare 40 timmars slipning innan han var nöjd med ytan.
– Man kan tro att betong bara är att hälla ut, men så är det inte, säger han. Den lever sitt eget liv och kräver omtanke och kärlek.
Och den kärleksfulla behandlingen har gett ett imponerande resultat. Golvet är blankt och känns, delvis tack vare golvvärmen förstås, mjukt och lent att gå på. Skivorna på bänkarna och på köksön är gjutna på samma sätt och lär hålla en mansålder och mer därtill.
Vi slår oss ner vid det gigantiska matbordet. Tre meter långt och gott och väl över metern brett i en fin, blank svart nyans.
Hemgjort?
Självklart.
– Svärfars bror har en såg i Småland, säger Mattias.
Sagt och gjort.
Mattias kom hem med långa furuplank som legat och torkat i åtta år. Han fogade ihop brädorna, sågade av i lagom längd och tog fram gasolbrännaren för att få fram den svarta färgen på träet. Ett svetsat underrede och till sist en skyddande lack på den brända ytan och bordet som ingen butik kunnat frambringa var klart.
Men du är inte snickare till yrket, är det dags att tänka om?– Jo, min plan är faktiskt att utveckla mitt företag som jag har vid sidan om och på sikt ägna mig åt att bygga hus av den här typen.
”Den här typen” betyder alltså hus i lättbetong. Vi pratar en stund om materialvalet och Mattias vurmar just för möjligheten att bygga sten för sten.
– Det är lättare att forma huset så som man vill. Vill man flytta ett fönster, eller ändra storlek på det, så är det inga större problem.
– Vi gjorde en skiss som vi har utgått ifrån och så har vi förstås rättat oss efter husets yttermått, men för övrigt har vi inte behövt någon millimeteranpassad ritning utan har kunnat ändra oss lite här och där när nya idéer vuxit fram under byggnationens gång.
Stora delar av planlösningen har Lotta och Mattias ritat själva, men för att få lite assistans och vägledning kopplade de in arkitekten Fredrik Olsson från en firma i Göteborg som har gjort en del andra jobb i Vallastaden.
– Vi ville ha ett tilltalande hus, där det händer något. Inte bara en byggnad i mängden och det förstod Fredrik. Han har bland annat kommit med idén om flera fristående taknockar, säger Mattias.
I april 2016 sattes spaden i marken och i juni började allt murande. En hel del hantverkare har hjälpt till, men mycket har Mattias som sagt gjort själv.
– Om man går upp två timmar tidigare på morgonen och lägger sig två timmar senare än normalt så hinner man ganska mycket...
Vi fortsätter rundvandringen på samma våningsplan och passerar ett stilistiskt badrum med en vacker glasvägg i duschen samt ett rum som ska bli kombinerat kontor och gästrum på sikt.
På nästa våning ligger barnens rum, sovrum, walk in closet, tvättstuga och ett mindre tv-rum. I det sistnämnda finns ett stort fönster som sitter högt upp och planen är att den som vill komma undan för sig själv en stund ska kunna klättra dit med hjälp av stege.
– Fönstren är så djupa att de funkar som myshörna, säger Lotta.
Petrolfärgen från fåtöljen i entrén återkommer på kuddar och filtar här och där, tillsammans med en svagt rosa nyans. I övrigt är det betongen som bestämmer.
– Här blir det nog en spiraltrappa upp till terrassen på taket, säger Lotta och visar på ett fönster som ska fungera som dörr också.
Det finns en del kvar att göra alltså.
Inte minst den stora glasutbyggnaden som ska gå från mellanvåningen och upp till översta våningen. Golvytan är färdig – gjuten förstås – och nu ska bara glaspartierna på plats. Det kommer att bli ett mäktigt uterum och Mattias har specialanpassat fönsterpartierna i matplatsen och vardagsrummet så att de kan skjutas undan och glasrummet integreras med övriga huset.
Kan man kalla det en typisk ”Vallastadslösning?”
Det passar i alla fall väl in i den genomtänkta arkitekturen som präglar stadsdelen.
Innovativt. Miljösmart. Coolt och hemtrevligt. Allt på samma gång.
