Vi kliver bokstavligt talat rakt in i huset när Madeleine Skarphagen slår upp dörren till det stora vita villan på Valthornsgatan, en av de många vägarna med instrumentnamn i Ullstämma.
Hela bottenvåningen öppnar sig på ett välkomnande sätt med vardagsrum, kök och stor matplats i ett enda plan. I vardagsrumsdelen är det dessutom öppet ända upp i nock med fönster från golv till tak och de vita, skira gardinerna tycks nästan oändliga.
Här har Madeleine och sambon Stefan bott sedan i maj i år.
– Huset var vårt så fort vi såg det, säger Madeleine. Tyvärr gick första budgivningen i stå och säljaren drog tillbaka huset, men sedan kom det ut igen och då vann vi.
Därmed lämnade de huset i Växjö och flyttade till Östergötland. Madeleine är från Åtvidaberg från början och ville gärna komma närmare föräldrahemmet.
– Det här är ett jättebra område, säger hon. Eklandskapet ligger alldeles nära, liksom golfbanan. Och ändå är det bara sju kilometer till city.
Bakom en dörr i köket hörs ljud av fler familjemedlemmar. Valpen Valter – vad annat kan man heta när man bor på Valthornsgatan? – och storebror Challe, är inte nöjda med att ha blivit förpassade till groventrén.
De virvlar snart ut i en hårig röra av päls, långa öron och glada pussar. Valter är en fyra månader gammal lhasa apso, bedårande söt förstås, och Challe är en 2,5-årig ljusbrun engelsk cocker spaniel med kloka ögon.
Han lägger tassen över Valter när han blir för sprallig och tittar lite överseende när han svassar runt som om gräsanden han har i munnen vore ett riktigt jaktbyte och inte alls sydd i tyg.
Till familjen hör också två hästar. En irish cob som är dräktig och väntas föla till våren och en oldenburgare, ett tyskt avelssto med fin stamtavla som Madeleine nyss har köpt.
De står i ett stall i Slaka för tillfället, men drömmen är förstås att kunna ha dem närmare hemmet en dag.
– Jag rider minst en av dem varje dag, säger Madeleine. När man jobbar med människor är det en skön avkoppling att komma ut i skogen med jämna mellanrum.
Jobbet ja, även det ryms i det stora huset. Madeleine är tandhygienist och rakt fram från entrén sett har hon inrett ett rum till klinik. Kunderna går in från baksidan av huset och kommer aldrig in i själva boendedelen.
– Det är lyxigt att ha jobbet hemma, inte minst eftersom det innebär att jag kan vara flexibel med mina patienters tider.
När arbetsdagen är slut stänger hon dörren till kliniken och kopplar bort jobbet. Bortsett från skylten på dörren och att kompressorn som är kopplad till delar av klinikens utrustning mullrar till då och då, finns ingenting som påminner om att vardagens kall är så nära att inte ens ytterkläder krävs för att ta sig dit.
Kliniken är trivsamt inredd, ombonad på något sätt, kanske kommer känslan på köpet bara av vetskapen att den ligger i ett riktigt hem.
Men vi stänger dörren om sugar, röntgenapparater, spottkoppar och tandstensborttagningsverktyg och går ut i bostaden igen.
Det vackra trägolvet som följer med genom hela bottenvåningen ser gammalt ut med vacker patina, men kom förstås på plats när huset byggdes och har därmed bara drygt tre år på nacken.
Vi passerar sköna soffor i ljust tyg med kuddar från bland andra Newport och Carolina Gynning.
Från en specialdesignad hylla i trärent och vitt och byggd i olika etage spanar ett av glaskonstnärens Mats Jonassons verk.
Köksinredningen är stilfull med svagt fasade luckor och lådfronter i vitt med synliga ådror i träet.
– Jag vet faktiskt inte var köket kommer ifrån, men jag gillar det. Det är förlåtande mot fingeravtryck, säger Madeleine.
De förra ägarna, som också byggde huset, hade öga för detaljer. Stenskivan som täcker arbetsbänken och själva köksön kommer från Dalarna. Och ovanför mikron är en kaffemaskin inbyggt. Därtill finns en ”tempererad låda” i direkt anslutning, tänkt att användas för att värma upp kopparna innan kaffet serveras.
– Jo visst är det lyxigt, men jag använder faktiskt lådan till bordstabletter och lite sånt istället, säger Madeleine.
Vi fortsätter den träinklädda betongtrappan upp till övervåningen. Just ovanför trappan går det fint att slå sig ner i cremefärgade barcelonafåtöljer och koppla av en stund. Kanske läsa något, eller kika ner genom glasräcket på våningen under.
Här finns fyra rum som används till sovrum, tv-rum, gästrum och kontor, samt ett väl tilltaget badrum med bastu.
Alla rum har fransk balkong och dessutom är takhöjden något högre än normalt vilket skapar skön rymd förstås.
Och lyx, inte minst.
Madeleine och Stefan har inrett i en dov, ljus, ganska mättad färgskala med inslag av bland annat Gynnings färgexplosioner.
Det ger en lugn känsla i huset.
Avslappnat och vilsamt.
Oavsett om vardagsplikterna är avlägsna – eller bara ett par korta steg bort.