Slottsuret slår sex och det är dags för kvällsbön i östra flygeln av Nya Slottet Bjärka-Säby. I kapellet har de redan bänkat sig, "husfolket" i sina vita kåpor och retreatgästerna i sin tystnad. I atriumgården äter skäggiga motorcyklister lokalproducerad lammkorv och i det gamla magasinet vankas det fest. Porscharna står på rad och har man tur kan man skymta kungaparet.
Kontrasterna på Nya Slottet är talande för platsen och dess historia, som sträcker sig ända till Heliga Birgitta på medeltiden. Men vi börjar med ett telefonsamtal i början av juli 1979.
"Skulle ni möjligtvis vara intresserade av ett slott?"
Den kryptiska frågan lät som ett skämt för pastor Samuel Halldorf. Han hade länge letat efter en församlingsgård till Sionförsamlingen och detta lät för bra för att vara sant. Mannen i luren presenterade sig som en representant för familjen Ekman och förklarade att det gällde Nya Slottet Bjärka-Säby, det sammetsgula 1700-talsslott som mäktigt reser sig ur eklandskapet två mil sydost om Linköping, på en landtunga mellan Stångån och Stora Rängen.
En månad senare tog hushållerskan Hilda Mattson emot Samuel Halldorf och två andra styrelsemedlemmar från Sionförsamlingen framför Nya Slottets stora entré. Hilda hade arbetat åt Anna Ekman i 25 år, men sedan Anna gick bort fyra år tidigare hade slottet stått oanvänt. Det var kallt och mörkt, luckor satt för fönstren och färgen flagnade från väggarna. Men männen såg potentialen; Slottsområdet skulle inte bara passa perfekt för en församlingsgård, utan även för ett andligt och kulturellt centrum. En vision som går som en röd tråd genom godsets historia.
Den förste kände ägaren till gården Bjärka var, enligt en urkund från 1275, Bengt Magnusson, morfar till Heliga Birgitta, en av de mest inflytelserika svenska kvinnorna i europeisk historia. Trehundra år senare byggdes Gamla Slottet vid Rängens strand, som 1789 ärvdes av Germund Ludvig Cederhielm. Han var en av Gustaf III:s närmaste vänner och rörde sig vant i hufvudstadens förnäma kretsar. Där träffade han arkitekt Fredrik Magnus Piper som fick i uppdrag att uppföra ett nytt slott i nyantik stil på den högsta punkten på Bjärka-Säbyhalvön. Slottet stod färdigt lagom till sekelskiftet och runtom anlade Piper en engelsk trädgård; på så sätt kunde slottet vara omgiven av grönska samtidigt som det hade fri sikt åt alla håll.
Här hade Germund Ludvig tänkt leva resten av sina dagar med den italienska skönhet han förälskat sig i under sina resor på kontinenten. Men inskriptionen på den marmorbyst som pryder parken vittnar om den olyckliga utgången. "Heu fata - in mem. Amic - O, öde - Till minnet av en vän". Troligtvis dog fästmön innan hon kom till Sverige och Germund Ludvig fick ett långt, ensamt liv på slottet innan han tog ätten Cederhielm med sig i graven.
Godset ärvdes av hans kusin Evert von Saltza som var "du" med både Jean Baptiste Bernadotte, Goethe, Jenny Lind och HC Andersen. De två sistnämnda sägs ha gått romantiska promenader i slottssparken. Sagan "Näktergalen" är Andersens hyllning till sångerskan, en skildring av hans egen olyckliga kärlek.
År 1868 inleddes den ekmanska epoken när godset köptes av konsul Oscar Ekman, en framgångsrik affärsman som trots sina tillgångar sägs ha fört ett enkelt liv och åt gröt till frukost. Han levde efter devisen "rikedom förpliktigar" och donerade tiotals miljoner (i dagens värde) till sjukhus och skolor.
På 1890-talet gjordes stora ombyggnader på Nya Slottet. Det flacka taket ersattes med en kupol, inspirerad av Pantheon i Rom, och interiörerna bytte stil till nybarock och nyrokoko. För att godsets folk inte skulle ha långt till gudstjänst byggdes biblioteket i slottets östra flygel om till kapell. Konsul Ekman engagerade sig mycket för sina arbetare och var noga med att de hade "bostäder och biblar".
- Såväl konsul Ekman som hans son godsägare Oscar Ekman var mycket omtyckta av folket i byn och deras liv präglades av en praktisk kristendom, säger Peter Halldorf som leder den retreatverksamhet och ekumeniska kommunitet som i dag finns på slottet.
I ett vackert glasfönster i Nya Slottets café är godsägare Oscar Ekmans valspråk förevigat; Ora et labora. Esse non videri. Bed och arbeta. Vara, inte synas.
- Det sitter i väggarna, en livshållning värd att tradera. Hela hans liv gick i givandets tecken, säger Halldorf.
När östgötarna den 1 april 1980 slog upp tidningen tog många rubriken "Kyrka får slott" för ett aprilskämt. Redan från början bestämde Sionförsamlingen att slottet inte skulle vara ett museum, allt skulle användas. Det skulle inte heller enbart vara en församlingsgård, utan till för människor i Linköpings kommun och öppet för alla kyrkor och församlingar.
Det sistnämnda gick i linje med det förpliktigande gåvobrev som följde med donationen, där familjen Ekman betonat ekumenik och ett förvaltande av den kristna och kulturella traditionen.
- Det fanns en stark motivation hos församlingen att ta emot slottet, en beredskap som är viktig med tanke på allt det arbete som det var att rusta upp det, säger Peter Halldorf.
Ett par år tidigare hade församlingen nämligen fått pröva de resurser och den arbetsglädje som krävdes för ett renoveringsobjekt som Nya Slottet.
1978 hade man från kommunen fått löfte att hyra den förfallna barnkolonin Kalvudden, mot villkoret att rusta upp den. Efter ett stort frivilligt engagemang från församlingen fick renoveringen "med beröm godkänt", samtidigt som kommunen återupptog sin koloniverksamhet. Drömmen om Kalvudden gick om intet för Sionförsamlingen, men inte utan nyttiga lärdomar.
I församlingen hade det genom renoveringen visat sig finnas professionell kompetens från byggmästare, murare och elektriker till konstnärer, tapetserare och trädgårdsmästare.
Varje lördag åkte nu hundratalet församlingsbor ut i kolonn till slottet för att arbeta. Man sprängde ut en källare, återställde väggmålningar, drog elledningar genom halvmetertjocka väggar, byggde ett annex...
- Det unika är att det mesta skedde på ideell väg, och gör så än i dag. Många har lagt tusentals timmar här ute, utan att det fått någon särskild uppmärksamhet. Det är ovärderliga insatser, i linje med godsägare Oscar Ekmans livshållning, säger Peter Halldorf.
Han menar att drivkraften i stället för pengar eller ära är att man anser att platsen är viktig.
- Att skapa en frisk och vital andlig miljö, präglad av öppenhet och mångfald, är en av de största utmaningarna för en kristen församling i det moderna samhället, säger Peter Halldorf.
När den stora invigningen hölls, den femte juni 1982, hade mer än 100 000 frivilliga arbetstimmar lagts ned på renoveringen som kostat 4,5 miljoner.
Återigen fylldes slottet med liv. Men under vinterhalvåret stod det tomt och tyst. För att utnyttja slottet bättre kom Sionförsamlingen efter tio år till ett vägskäl. Hur skulle man profilera sig? Mot en konferensgård eller mot en andlig kristen miljö? Valet föll på det sistnämnda, vilket också blev fröet till den ekumeniska kommunitet som i dag ger den andliga miljön på Nya Slottet dess särprägel.
Den ekumeniska kommuniteten är en nätverksliknande gemenskap av människor som tillhör olika kyrkor och bor på olika platser, och har Bjärka-Säby som gemensamt inspirationscentrum.
- Att tillhöra kommuniteten är ett sätt att stödja varandra i fördjupningen av den kristna tron, genom bön och strävan mot enhet och enkelhet, säger Peter Halldorf.
Sedan slutet av nittiotalet finns även möjligheten att för ett par år komma till slottet för att "ora et labora", be och arbeta. Under klosterliknande former lever i dag ett tiotal människor på slottet. De kallas för "husfolk" och följer en fast dagordning med bön, arbete, läsning, gemenskap, hantverk och vila. Arbetet består framförallt av att vårda slottet och ta hand om gäster och retreatdeltagare.
Konceptet är unikt, framförallt då det tar plats i en frikyrkomiljö som tidigare har stått långt från klostertraditionen.
Mycket vatten har runnit genom Stångån sedan Bengt Magnussons och godsägare Oscar Ekmans dagar.
Vad skulle de ha sagt om det som är Bjärka i dag?
- Jag tror att de skulle glatt sig storligen! Nya Slottet, med sin rika andliga tradition, är en miljö dit man kan komma på ett kort besök eller för att stanna några dagar, en plats öppen för alla som söker sig hit, säger Peter Halldorf.