Och åtskilliga gånger har träffats. I helgen kom Julie Lauridsen återigen på besök till Borghamn.
Denna vänskapshistoria började redan 1945 då en lärare från Vojens i södra Jylland vistades i Rogslösa skola som flykting.
När tyskarna hade lämnat Danmark och läraren återvänt hem ordnades det så att barnen i hans femte klass fick skriva till femteklassen i Rogslösa.
Eftersom det fanns fler elever i den danska klassen fick Inga-Lisa Hallman i Rogslösa skola två danska brevvänner. Men det var bara en som höll ut.
Julie, som hette Jessen på den tiden, fortsatte att skriva och efter nio år, 1954, möttes de båda brevvännerna för första gången i samband med att Inga-Lisa Hallman gjorde en bussresa till Danmark med Vadstena folkhögskola. Julie Lauridsen följde med på bussen i Danmark.
Sedan dess har det blivit många resor i båda riktningarna.
-- Jag har åkt nästan varje år till Danmark , berättar Inga-Lisa Hallman.
Båda gläder de sig över att de därmed lärt sig förstå varandras språk, talat som skrivet.
Nu för tiden skriver de med att par månaders mellanrum till varandra. De aktar sig för att skriva om tråkiga saker. Julie berättar mycket om sina tre barn och nio barnbarn som hon ofta tar hand om.
-- Det känns nästan som Julies barnbarn är mina också, säger Inga-Lisa Hallman.
Båda har de sparat brev från den här långa tiden och tycker fortfarande att det är spännande att höra av varandra.
Inga-Lisa Hallman har bott i Borghamn i hela sitt liv. Hennes pappa var yrkesfiskare och själv har hon jobbat som läkarsekreterare i Vadstena.
Julie Lauridsen har flyttat runt lite i Sönderjylland och bland annat varit lärare, och prästfru i den lilla byn Öster Höjst i många år.
Den kristna tron har de gemensamt för Inga-Lisa Hallman är frälsningssoldat.
-- Vi är som syskon, kan man säga.
Denna dag bär de likadana Vadstenasmycken med Bjälboättens symbol. Julie har övertagit det smycke som Inga-Lisas mamma en gång bar.