Porträttet
Just nu balanserar Marcus Jarl livet som specialistsjuksköterska på en neonatalavdelning med arbetet med sin andra bok. Men om man backar bandet 35 år, närmare bestämt till 1985, så började hans liv i Borghamn.
– Borghamn har alltid varit mitt och min familjs smultronställe. Vi åker dit om vi behöver samla kraft, för att fira saker och för att njuta av naturen. Det är helt magiskt. Om jag står och stampar så åker jag hem och sätter mig i hamnen i Borghamn.
När Marcus var fem år gammal dog hans pappa hastigt, och familjen beslutade sig för att flytta till Vadstena när det var dags för Marcus att börja skolan.
– Vadstena är ju hela min uppväxt och barndom. Jag är oerhört tacksam att fått ha växa upp där, säger Marcus.
Men redan som 15-åring flyttade han från Vadstena.
– Jag har alltid vart väldigt estetiskt lagd och funderade på vad jag ville göra. Ville jag gå estetprogrammet eller vill jag göra något riktigt galet? Då sökte jag glasblåsargymnasiet i Orrefors och kom in, vilket var helt galet när jag tänker tillbaka, skrattar han.
Där blåste han glas tre dagar i veckan och läste kärnämnena resterande dagar.
– Man tror att man är ganska stor när man är 15 år, tills man flyttar hemifrån tillsammans med andra 15-åringar. Man inser snabbt att man inte har så stor koll på livet, men det har nog gjort att man blev vuxen ganska snabbt, säger han och fortsätter:
– Det var en bra tid att försöka hitta sig själv och testa sina vingar. Jag ville göra något annorlunda. Det var nog mycket därför jag ville dra från stan.
Efter studenten varvade han jobb med fristående kurser medan han funderade på vad han ville utbilda sig till. Till slut kom svaret – sjuksköterska. Marcus beskriver att hans val var ett ganska uträknat beslut.
– Redan i gymnasiet visste jag att jag ville hålla på med något kreativt, men kanske inte riktigt vad. Efter ett tag kom jag fram till att jag ville skriva skönlitterärt. Samtidigt kände jag att jag var tvungen att göra något annat som gav mat på bordet, säger han och fortsätter:
– Båda mina systrar är sjuksköterskor så det har jag på något sätt i mig.
År 2008 började studierna i Örebro.
– Jag är glad att jag inte hoppade på det direkt efter gymnasiet utan att jag hann samla på mig lite livserfarenhet innan utbildningen. När jag började där så visste jag, att ska jag bli syrra, så ska jag jobba på neo. Det kändes som att jag hörde hemma där på något vis.
Redan efter tredje terminen började han arbeta som undersköterska på neonatalavdelningen i Örebro, och 2021 firar han tio år som färdig sjuksköterska. Idag bor han i Stockholm och har sin arbetsplats på neonatalavdelningen på Södersjukhuset.
– Vi har en jättestor förlossningsavdelning som har ett ordentligt flöde, vilket innebär att tio procent av alla barn behöver någon slags neo-vård. Så när jag började var det tufft, men extremt roligt och lärolikt, det sitter verkligen i ryggmärgen. Jag köttade verkligen, och det är jag oerhört tacksam för.
För att kunna ta tag i skrivandet på riktigt beslutade Marcus sig för att börja arbeta natt. Strax efter det kom Jarls debutbok "Tusen bitar" ut, år 2018.
– För mig är oanvänd kreativitet som ett magknip. Så jag tog ett beslut att jag ville börja skriva ordentligt.
Han berättar själv att det aldrig har varit ett alternativ att lämna sjukhuset för skrivandet.
– Jag vill alltid kombinera. För det första så är det så otroligt roligt, men författarskapet är ett extremt ensamt yrke och jag behöver få ett break från det. Det hjälper mig litterärt också eftersom jag träffar så otroligt mycket människor som inspirerar.
Debutboken var nominerad till årets bok på QX-galan och under våren kommer Marcus andra bok ut, "Dina färger var blå", men nu tillhör han förlaget Norstedts.
– Norstedts har alltid varit min stora dröm. Jag har gått förbi deras hus så många gånger och tänkt "en dag". Jag fick tips om en förläggare och kontaktade henne. Vi hade möte och jag skrev om mitt manus lite och fick ett ja. Det känns helt fantastiskt.
Den som kan sitt Borghamn och Vadstena kan komma att känna igen sig i vissa delar i den nya boken. Men vad som mer kan väntas av den är något som Marcus fortfarande vill hålla lite hemligt. Han avslöjar dock att en tredje bok redan är på gång.
– Den är bara i startfasen men känns bra hittills, tanken är att då verkligen återvända till hemtrakterna. Jag är peppad, säger han.