Utanför guppar de sista isflaken på Vättern och det lyser blått, blått.
Inne i Borghamns vandrarhem dansas det till spröda toner från fiol och dragspel.
I ett rum med utsikt mot vattnet går människor i skilda åldrar runt i cirkel, till synes inneslutna i sig själva.
-- Vi tar det en gång till sakta, om någon inte har hajat, säger dansläraren Stefan Öberg som står svartklädd i mitten av ringen.
Denne Vikingstadsbo leder tillsammans med sin sambo Kerstin Ingels kursen i Finnskogspols (ja, det heter faktiskt så), en gammal dans som fått förnyad aktualitet.
Vänster, snurra runt, dubbelsteg.
-- Ett, två, å tre!
Dansarna cirkulerar runt mittpelaren, var och en för sig. De har kommit från när och fjärran, fast mest från Linköping, för att dansa, spela och festa under en lördagseftermiddag och kväll i Borghamn.
För första gången har Östergötlands spelmansförbund och föreningen Folkmusik i Linköping en spel- och dansträff tillsammans. Ett hundratal personer vill vara med.
-- Vi vill att folk i båda organisationerna ska mötas, säger Kerstin Ingels.
Dansövningen har pågått i drygt en halvtimme och luften börjar bli tjock. Men det märker bara besökaren.
Stefan Öberg visar nu hur kavaljerens steg ser ut:
-- Höger, vänster, hopp, snurr. Det ska kännas som det är lite hoppigt.
Musiken klingar vemodigt. Alla koncentrerar sig på att stegen ska bli rätt. Konstigt nog verkar ingen bli yr i mössan.
-- Det här är ingen vanlig tretakt utan så kallad asymmetrisk musik. Lång, lång, kort, beskriver Kerstin Ingels.
Under takåsen i ett hus strax intill filar ett gäng ungdomar, ledda Christer Samuelsson från Mjölby, på sina felor. Landholms polska klingar starkt och glatt.
En flöjt, en nyckelharpa och några altfioler finns också med. Inga noter syns till.
-- Fast ibland delar jag ut noter som stöd för minnet, säger Christer Samuelsson, som även leder Linköpings unga folkmusiker på musikskolan i Linköping.
De snabba stråkdragen i Dahlgrens polska i d-moll följer oss när vi återvänder till dansarna.
De har nu börjat dansa två och två. Först trippar de framåt, sedan klappar de i händerna och därefter svänger de runt, runt. Alla bär speciella glidarskor.
-- Det känns jättebra. Så skön musik, säger Stig Eriksson från Norrköping.
Kanske är han part i målet för snart ska han leda en kurs i Klarälvsdalspolska.
Nu anländer en grupp spelemän från en av låtkurserna; allt ska gjutas i hop.
-- Det blir lite experiment. Det är en helt ny rytm, säger någon försiktigt.
gerd mellberg