David Pettersson driver Kolstorp tillsammans med sin far, bror och farbror. Verksamheten består i huvudsak av cirka 500 nötkreatur. Av dessa är ungefär 170 stycken mjölkkor och övriga är tjurar och rekryteringsdjur till mjölkproduktionen.
David Pettersson är vice ordförande i Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) i Östergötland och han arbetar i huvudsak med frågor rörande vilt- och jaktfrågor. Han konstaterar nu att vildsvinen och övriga klövvilt blivit en stor belastning för lantbruket i skogs- och mellanbygd. Nu befarar han att framför allt vildsvinen börjar öka i antal och hur de "äter sig in" mot lantbrukslandskapet på slätten.
David är väldigt noga med att understryka att han tycker vildsvin kan fylla en plats i vår natur och som ett jaktbart vilt och att han absolut inte anser att de ska utrotas.
– De skador som idag finns på slätten är på många håll acceptabla men de kommer inte att stanna på den nivån.
Om sin egen omgivning runt Kolstorp säger han:
– Vi bor väldigt ostrategiskt här i och med att vi är grannar med Prästtomta skjutfält, vilket fungerar lite som en fristad för vilt. Vildsvinen är ju ett problem för hela Östergötland men vi får skjutfältets grispopulation ner till våra åkrar under växtsäsong.
David berättar vidare att för knappt 10 år sedan slutade man odla havre och vete på flera platser på grund av det vilttryck som uppkommit. Dovhjort och även vildsvin ökade stort i antal.
– Skördeförlusterna var så stora att vi inte ens åkte ut med tröskan på vissa fält. Då valde vi andra grödor som inte vilt är så förtjusta i, till exempel korn, råg och rågvete.
För åtta år sedan tog Kolstorp chansen att odla på slätten eftersom man hade insett att tiden var förbi att bedriva växtodling på vissa delar av arrenderade och ägda arealer.
– Då såg jag bara enstaka spår av vildsvin, säger David.
Han ser nu en fara med att vildsvinen håller på att etablera sig där.
– Östgötaslätten har varit förskonad förut. Jag har talat med många lantbrukare och grisarna är sporadiskt överallt nu. Utom möjligtvis kustremsan mot Vättern runt Vadstena. Han fortsätter:
– Vildsvin är ett extremt svårjagat vilt med en enorm reproduktionsförmåga. De kan få två kullar per år och redan i sitt första levnadsår kan en gylta få kultingar. Man måste jag dem nattetid och även om det finns gott om jägare så har de oftast jobb att sköta dagtid. Jag har jagat, under de senaste tre veckorna, 12 - 15 kvällar och nätter. Arbetar man sedan heltid så fungerar det inte.
– Det finns en uppsjö av jägare som vill jaga men organisationen kring det är rätt komplicerad, säger David och han utvecklar sitt resonemang:
– Ska man hålla vildsvinstammen i schack så krävs det att jägare och markägare samverkar på ett sätt vi inte gör idag. Vi som markägare måste hjälpa jägarna. Exempelvis hjälper vi till med att göra skjutgator i grödorna, köra ut jakttorn, erbjuda kylrum och att erbjuda eftersökstjänster. Så det finns en hel del att göra på många håll.
Kring 2012 sköts det som mest gris i Östergötland och då minskade antalet svin tillfälligt.
– De vintrar som var då gjorde att stammen hölls nere. Snön gjorde att de blev mer lättjagade och vintern skördade sina offer. Så vi måste ha naturens hjälp till att hålla populationen nere. Han fortsätter:
– Nu när det varit milda vintrar och rikt med ekollon och är det rena dynamiten för vildsvinstammen.
Han menar att samverkansbiten är en viktig fråga och han uppmanar sina kollegor till att tänka framåt.
– För om fem år kanske vi har såna skador på slätten att vi inte ens kan odla det vi vill.
Han nämner som ett exempel på samverkan, att i september har man på Vikbolandet kallat till ett gemensamt möte mellan jägare och lantbrukare.
– För att mota Olle i grind och för att lyfta frågor för framtiden. Samsyn och samverkan är A och O!