Med 1970-talet kom den fria uppfostran, där man skulle lyssna till barnets vilja i större utsträckning. Bengt Grandelius anser att det satte alltför djupa ränder i dagens uppfostran.
- Vuxna är ofta rädda för att pracka på sina barn normer och traditioner. Det gör att barnen får styra för mycket. I sin tur leder det till att många barn känner sig ensamma. De blir tvungna att designa världen på egna erfarenheter, som de inte har. Tyvärr blir det lätt en bräcklig produkt, säger Bengt Grandelius.
Han har arbetat inom socialtjänsten under 1980-talet, främst i Stockholm. På senare år har han gått över till den privata sektorn som familjeterapeut. 1997 skrev han boken "Att sätta gränser", och sedan dess har han också föreläst i ämnet.
- Jag menar inte att man ska gå tillbaka helt till gamla traditioner. Men jag tror att vi stötte bort för mycket på 1970-talet, även sådant som var bra i barnuppfostran försvann då, säger Grandelius.
I kväll kommer han till Björkhällakyrkan i Borensberg som arrangerar en föreläsning i samarbete med Hällaskolan. Föräldrar och personal inom skola och barnomsorg är inbjudna. Bengt Grandelius anser att trender och tendenser i barnuppfostran ser i princip likadana ut oavsett om familjen finns i en storstad eller på mindre orter.
- Tyvärr försvinner de vuxnas ansvarstagande för andras barn allt mer. Möjligen finns en något större social kontroll på mindre orter men även den håller på att dö ut, säger Grandelius.
En av hans huvudpunkter är att barn vill ha mer kontroll, vill känna att föräldrarna bryr sig om dem i större utsträckning än vad som är fallet i dag.
- Man kan faktiskt lägga sig i mer än vad man tror. Ibland kan det vara så att barnen kommer med ett förslag om att få göra något, på grund av grupptryck från kompisar. Då kanske de rent av vill få mothugg från föräldrarna.
Han är säker på att vuxna har allt att tjäna på att våga ta ansvar, att våga säga ifrån oftare.
- Man gör sig inte ovän med barnen. Snarare visar man att man bryr sig, att man är orolig. Och det är något som barn uppskattar, även om de för stunden kan vara omedvetna om det, säger Bengt Grandelius.