– Jag är fascinerad av bivax. Det är en råvara som inte förstörs eller påverkas av syre. Den påverkas bara av sol och värme över 60 grader, säger Agneta Rodling som håller i den andra kursen för sensommaren.
Att vaxa in duk är en gammal teknik och att smälta bivax för att använda i olika produkter har också gjorts länge, berättar Agneta som vanligtvis arbetar med textila hantverk. Själv blev hon nyfiken på att arbeta med råvaran efter att ha sett ett tv-program för två år sedan. Hon upplever att det finns ett stort intresse för just bivaxdukar, något hon märkt av när hon varit ute på olika marknader.
– Särskilt många yngre köper, säger hon.
Till lördagens kurs har ett gäng tjejer i blandade åldrar anlänt.Två av dem är kompisar från Borensberg.
Mia Vidlund berättar att hon satt och googlade runt när hon upptäckte evenemanget på hemorten och blev sugen på att anmäla sig.
– Jag visste inte så mycket om det här, mer än att jag vill reducera användningen av plast, säger hon.
– Jag har testat att använda bivaxduk innan men blev först skeptisk då den inte fäste. Jag tyckte att den var svåranvänd, medger Louise Ferm som nu vill prova på hantverket på egen hand.
Efter en teoretisk genomgång om bivax får deltagarna först titta på när Agneta gör en duk. Hon använder en bit bomullstyg som hon klippt till efter önskad form. Därefter smular hon små bitar av en bivaxkaka över materialet. Med ett smörpapper på toppen är det dags att stryka till duken så att vaxet smälter. På bara några minuter är duken klar och den svalnar ganska kvickt.
Agneta verkar gilla att dela med sig av sina, relativt, nyvunna kunskaper i bivaxdukstillverkningen.
– Det är så fascinerande. Man kan stryka om duken om man vill, eller kasta på komposten, säger hon.
Enligt Agneta håller livsmedel som förvaras i eller under en bivaxduk längre eftersom det inte bildas någon kondens. Materialet är också antibakteriellt och går att tvätta av med ljummet vatten.
– Jag tycker att det är viktigt att berätta om det här ur miljöaspekt, det är hemskt att se all plast, säger Agneta Rodling.
För Helena Adell, som bor i Brokind, är kursen en försenad 60-årspresent. Hennes väninnor överraskade henne på lördagsmorgonen med en biltur, med destination Glasbruket i Borensberg.
– Det var ett hemligt mål och det blev en jättetrevlig överraskning, säger hon.