Jan Johansson jobbar som diakon i Borensbergs pastorat och han är spindeln i nätet.
– Det är ungefär 35 personer som är involverade i nätverket och alla är så engagerade, säger han.
Han vet utifrån tidigare arbete att det är väldigt tråkigt på en förläggning så hans tanke är att det inte ska vara trist att vara i Borensberg.
– Jag var rädd att det här skulle mötas med ett visst motstånd, men det har varit precis tvärtom. Frågan är hur vi kan spinna vidare på de här goda krafterna, säger han.
Ungdomar engagerar sig
En ungdomsgrupp har bildats med fyra elever från Hällaskolan och två som går i gymnasiet. En kväll i veckan åker de ut till de tonåringar som finns på evakueringsboendet.
– Vi åker ut och har med spel och fika, säger Maja Eklund som går på Hälla skolan.
Det ordnas också så att ungdomarna får komma bort från boendet en stund.
– Minst en gång i veckan hämtar vi så att de får komma till fritidsgården, säger Mannie Gustavsson som är fritidsgårdsföreståndare.
Det finns ett stort engagemang bland ungdomarna, inte bara i ungdomsgruppen utan bland övriga ungdomar på fritidsgården.
– Det finns ingenting annat än ett välkommen. Det är bara positivt, säger Mannie.
Ute på evakueringsboendet ordnas flera aktiviteter av frivilliga. Till språkkafé kommer frivilliga och pratar med de av flyktingarna som har lust. Fokus blir mer på det sociala, att umgås, än på själva språkträningen. Föreningen Friluftsfrämjandet har varit engagerade i detta. Besöken ute på boendet är välkomna avbrott i
vardagen.
Utflykter i smågrupper
Dagen på ett boendet kan bli väldigt händelsefattig. Bara en enda lång väntan. Jan försöker ändra på det.
– Varje dag åker jag ut med en grupp. Det är viktigt det här med att få ett andningshål, säger han.
En bil om dagen fylls för en utflykt.
– Med alla karlarna har vi besökt flygvapenmuseet, säger han.
Kvinnorna har fått åka till länsmuseet i Linköping.
– Vi tittade på stenåldersmodeller och då var det några som sa att så där bodde våra morföräldrar, säger Jan.
Församlingarna samarbetar
Jan berättar att han saknar det kulturella. Han skulle vilja hitta en konstnär som skulle kunna hålla i någon aktivitet.
Viss skapande verksamhet har man ändå lyckats starta upp.
– De har en grupp som målar och ska starta upp en stick- och virkgrupp, säger Mikaela Bjernhagen som är diakon i Salemkyrkan i Borensberg.
När det gäller nätverket kring flyktingarna jobbar Svenska kyrkan i Borensberg och Salemkyrkan tillsammans.
Öppen förskola
En aktivitet som de olika församlingarna gör ihop är att bjuda in flyktingfamiljer med småbarn att delta i Björkhällakyrkans öppna förskola på fredagarna.
Fyra till fem familjer, hittills bara mammor och barn, hämtas med bil vid evakueringsboendet och skjutsas till kyrkan. Transporter bygger på ideella krafter och pusslas ihop för att det ska finnas bilar med barnbilstolar. Genom Facebookgruppen ”Nyanlända i Borensberg” kan frivilliga nås.
Vid första tillfället med öppen förskola har fem mammor med barn hämtats från boendet.
Mariam är en av dem. Hon är där med sina två barn. Hon är glad över att kunna ta med sina barn och säger att det är viktigt att hennes barn få träffa andra barn och se hur de har det.
Jan Johansson tycker att det har varit lätt att engagera Borensbergsborna i nätverket runt flyktingarna.
– Faktum är att allt det här har fört oss närmare varandra. Flyktingarna på Nääs vitaminiserar hela samhället Borensberg, säger han.