Präster, kyrkomusiker, stiftspedagoger och flera andra yrkesgrupper, som arbetar på stiftets utvecklingsavdelning, ska snart få en inblick i ett stycke hantverkshistoria.
-- Det var här som den östgötska industrialismen började, berättar Carl Gustaf Ekman, som arbetar på kursgården. Han har tagit reda på en mängd fakta om stället, inte minst om den smedja där han nu samlat dagens konferensdeltagare för en stunds avbrott i allt sittande.
-- Den här byggnaden var full med skåp och plåt. Huset vittnade om att det en gång varit en smedja. Och i det gamla bjälklaget hittade vi också en smed.
Smeden är Lennart Larsson från Linköping, som hittat hit alldeles själv. Han har fått upp värmen i fyren, den öppna elden i smedjan, och håller upp, pekar på och skickar runt verktyg som har sina anor från vikingatid.
Nu ska folket ut på banan. Det finns nämligen en sådan på städet och där ska den som önskar få hamra på heta rundstänger av järn.
När konferenser och kurser gör uppehåll för att få känna på smideskonsten brukar många vilja göra sig en egen krok. I dag ska här smidas kors.
Peter Lindvall är stiftsadjunkt och arbetar på utvecklingsavdelningen. Han tittar helst på och hinner därför berätta att avdelningen arbetar med att främja församlingsarbete, vara bollplank åt stiftets alla församlingar och driva utvecklingsprojekt.
-- Hon som hamrar där är Maija Edler och ska börja arbeta om kyrkoherde i Skänninge, berättar han och allas ögon följer Maijas arbete ute på banan. Hon har hettat upp järnstången och ska smida ut materialet.
-- Titta på träffen, uppmanar smeden. Det är inte kraft som behövs, utan koncentrationsförmåga.
Några undrar om man ska slå på något speciellt sätt, men får veta att får och en får sin egen takt. Den ska man lita till. (Ett råd som mycket väl också kan gälla hela livet.)
Det hettar till rätt så rejält ibland. Aj, säger någon och bränner sig lite lätt. Den som har smedfingrar vet att man måste ta lätt i sakerna.
Maija Edler får sällskap av stiftsadjunkten Karin Falck vid bänken där de ska mäta sina kors för att få rätt proportioner. De ritsar där de ska såga och får sedan hjälp med att borra och nita. Den förut lugna smedjan med en aning tvekande konferensdeltagare surrar nu av ljud och fler och fler smider sina kors. Mats Sverker, stiftsadjunkt och pressekreterare, svänger sig lite halvvant med yrkesuttryck, men så har hans morfar arbetat som smed!
Maija Edler är klar. Korset är ännu lite väl varmt för att hängas om halsen men hon måste ju pröva!