Frida Andersson bor i Motala, men hon besöker stallet, Korsbäcks ponnyridskola, i Borensberg så ofta hon kan.
I bästa fall blir det varje dag.
I sämsta - varannan dag.
– Det här är mitt liv just nu. Jag tycker väldigt mycket om det här stället, säger Frida när hon står och borstar favorithästen, "Loppan".
Mamma eller pappa fixar bilskjutsen från Motala och besöken vid stallet varar sällan under fyra timmar.
– På helgerna kan det bli upp till åtta timmar. Det är mycket som ska fixas. Hästarna ska borstas och få vatten, det ska mockas och så vill jag förstås rida en del också.
Frida berättar att hennes intresse för hästar startade när hon var sju år.
– En kompis till mig tog med mig till stallet och efter det var jag fast.
– Hästar är de bästa djur som finns, de är snälla, mysiga och underbart härliga.
– De finns alltid på plats när man kommer hit, de står tysta och lyssnar på vad man har att säga och de skvallrar aldrig en hemlis för någon annan.
"Loppan" är som sagt favoriten.
– Fast hon kan vara lite dryg ibland. Hon gör inte alltid som jag säger. Men för det mesta är hon underbart mysig.
Fridas andra fritidssyssla är att fotografera.
– Jag lånade mina föräldrars kamera för några år sedan och tyckte det var roligt. Jag gillar förstås att ta bilder på hästar, men också mina vänner och en del ute i naturen.
Som vuxen vill Frida fortsätta att rida och ha fotograferingen som en hobby.
– Jag rider för att det är kul, inte för att tävla. För mig är det inget allvar på det sättet. Det är bara underbart att få vara här och umgås med hästarna och alla kompisar.