När Corren kommer till Valstad utanför Borensberg står Calle Nathansson, ordförande i föreningen Svensk Hjortavel, på gårdsplanen. Han väntar på de som hörsammat inbjudan att få information om att börja med egna hjorthägn. Ett tjugotal presumtiva hjortägare sluter upp för gemensam transport på traktorflaket fram till inhägnaden, någon kilometer från gården.
-- I Östergötland finns ett 20-tal hägn och drygt 400-500 i hela landet. Kronhjortshägn i norra i Sverige och dovhjortshägn söderut.
- Kronhjortar är större än dovhjortar och klarar att hålla värmen bättre i sträng kyla, berättar Calle Nathansson.
200 djur strövar omkring och betar i det 55 hektar stora dovhjortshägnet vid Valstad. När traktor, vagn och efterföljande bil kör in i inhägnaden galopperar flocken iväg. De har kvar lite av sin naturliga skygghet för människor och stannar upp först ett par hundra meter bort. Det känns lite som att åka på safari.
-- Men hjortarna är inte lika rädda för traktorn som för bilar. De har vant sig och brukar komma fram när jag kommer med mat. Och i flock är de mer lugna, de liknar på det sättet får, säger Calle Nathansson.
Calle Nathansson började först med får, övergick sedan kor, för att till slut satsa på dovhjortar. Det var för sjutton år sedan.
-- I första hand har jag hjorthägn för att hålla landskapet öppet så att det inte slyar igen. Många är också intresserade av att se djuren, det lockar besökare, säger han.
I Sverige är det ännu ganska få som ägnar sig åt att föda upp hjortar. 80 till 85 procent av allt hjortkött som säljs i landet är importerat. Lönsamheten är inte så stor enligt Calle Nathansson. Däremot är arbetsinsatsen minimal och ett hjorthägn kan vara ett komplement till det ordinarie lantbruket.
-- Jag ägnar en halvtimme per dag åt att utfodra djuren, säger han.
Hondjuren, eller hindarna som de kallas, bildar tillsammans med kalvarna en flock som lever åtskild från de vuxna handjuren, hjortarna.
-- Det är ledarhinden som bestämmer allt. Den går alltid först i flocken och det är bara under brunsten som hindar och hjortar visar intresse för varandra, säger Calle Nathansson.
Hjortarna på Valstad lever utomhus under hela året och har tillgång till ett skogsparti i hägnet där de kan söka lä och skugga, och dammar att dricka vatten ur.
-- De gillar gräs, örter och kvistar och det bästa betet försvinner snabbast. Här växte det mycket nyponbuskar tidigare, men det finns inte längre, säger Calle Nathansson.