Den här gången har hobbygalleristen Helene Isgren textil som utställningstema. Det handlar om hattar och om broderi. Alla tre utställarna har anknytning till Borensberg.
Helena Isacsson, som jobbar inom förskolan, syr hattar i linne, siden och ull. En och annan brudkrona blir det också. Ofta broderar hon med pärlor på sina verk
-- Bara man har en bit tyg så kan det bli vad som helst. Det är roligt att kombinera olika tyger med band och knappar.
Varje sommar åker hon till Mullsjö folkhögskola för att få ny inspiration.
Helena Isacsson väljer helst diskreta färger och tillverkar gärna blommor och blad att pryda hattarna med.
Lena Linde är inte fullt så diskret. Hon predikar ihärdigt evangeliet att hatten lyfter människan, får henne att ta plats och ger henne större självrespekt.
Både gamla och nya hattar visar hon nu, exempelvis en svit med bröllopshattar för olika platser som Mexiko, Afrika och ishotellet i Jukkasjärvi. I ett hörn står svartvita 20-talshattar med klatschiga accenter.
Men hon har även vänt på hattarna och gjort om dem till väskor, väskor som är små, eller egentligen rätt stora, smycken.
-- Alla kan bära väskor, påpekar Lena Linde som jobbar som bildlärare i Linköping. Till väskorna har hon använt i stort sett samma material och teknik som till hattarna.
På utställningen i Borensberg är det fritt fram att prova hattar och väskor.
-- Det blir roligare om folk vågar, säger Lena Linde och placerar en svart 20-talshatt i strå på reporterns hjässa. Framtill sitter en orangefärgad blomma. Två jättelånga smala fjädrar pekar som ett slags mustasch ut åt sidorna.
-- Den skulle jag inte ha valt, säger jag oartigt och tänker att den visserligen är fin, men på mig? Jag provar en diskret syrenfärgad linnehatt i stället.
Den tiden är förbi då man i timmar fick vara smakråd när mamma besökte modisten. Det var lika besvärligt att välja hatt då som det är att välja glasögonbågar i dag.
Finge Borensbergsmodisterna sin vilja fram skulle den tiden snart vara tillbaka.
Lite av hattens forna betydelse kan man ana i den samling av äldre hattar som också visas. Fast dem får man inte prova.
Den tredje utställaren, Margareta Andersson från Bona, gör inga hattar. Hon broderar och applicerar med hjälp av stoppsöm på sin symaskin. Det har hon gjort i tolv år nu.
Arbetet är en bra kontrast och avkoppling från jobbet som enhetschef inom äldreomsorgen i Borensberg, tycker hon.
Hennes senaste bild föreställer isracing. Ytan är full av stygn, dimman är stygn. Här och där skymtar en liten tygbit som hon sytt fast. Det blir ett slags textilt måleri.
Hon använder alltid något slags förlag, ofta ett foto som hon själv har tagit.
Utställningen pågår till och med den 6 juni.