Sommarlovet närmar sig och tjejerna kan se en förändring i sina liv i och med gymnasiet.
-- Tidigare var jag inte mycket för att plugga, minns Cecilia Svensson. Nu läser jag mer och jag trivs bra i klassen. Det ordnas ofta klassträffar om kvällarna då de umgås genom att exempelvis bowla eller äta pizza.
-- Sammanhållningen växer genom träffarna och man känner sig mer självsäker i en grupp man trivs i, fortsätter Cecilia.
-- I klassrummet är det viktigt att man "får" säga fel utan att någon skrattar, fyller Beatrice Boström i.
Enligt Otti Wiklund, tjejernas handledare och lärare, har flera fördomar mot barn- och fritidsprogrammet vuxit fram genom åren.
-- Ungdomarna har fått ryktet att vara slappa, omotiverade, lite vingliga och gapiga, fortsätter hon. Tvärtom! De är motiverade. Klassen som de här tjejerna går i är en kanongrupp. De går bra att samarbeta med och där finns dynamik, säger Otti Wiklund.
Skoldagarna pågår mellan klockan åtta och halv fyra varje dag, vilket kan tyckas vara långt.
-- Fast vi har nästan inga läxor, berättar Beatrice.
Skolan erbjuder flera olika kurser, bland annat den i teckenspråk som lockade Jenny Karlsson.
En annan kurs heter "utveckling, livsvillkor och socialisation". Kursens mål är att kunna förstå människan genom att följa hela utvecklingen, från födsel till åldrande. Eleverna arbetar både enskilt och i grupp och presenterar det de läst skriftligt och muntligt. I kursen ingår även kunskap om de stora utvecklingspsykologerna.
De läser inte så mycket ur boken utan får istället olika "fallbeskrivningar" kopierade på papper som de sedan gruppvis diskuterar.
-- Under diskussionerna finns det inga direkta rätta svar, berättar Cecilia.
Allt beror på vilken åsikt man har.
-- Det är viktigt att förstå hur andra barn växer upp i jämförelse med svenska barn, fortsätter Cecilia. Vi har pratat om gatubarn i Rumänien och Colombia exempelvis.
-- Vi lär oss när utvecklingen sker, vad som sker och hur det är lämpligt att uppfostra ett barn, fyller Jenny i.
En del i kursen var att besöka Elsas hus i Linköping där de såg en teater som handlar om hur det är att flytta hemifrån.
-- Jag kände igen mig jättemycket, berättar Beatrice.
Barn- och fritidprogrammet erbjuder mycket praktik, vilket leder till att teorin de läser i skolan kopplas till praktiken. Vanliga praktikplatser är på en förskola eller ett fritids. Praktiken resulterar i att eleverna får in en fot på arbetsmarknaden.
När barn- och fritidprogrammet efter tre år är slut fortsätter många av eleverna att plugga vidare till exempelvis socionom, socialpedagog eller grundskollärare. Tjejerna är alla mycket målmedvetna:
-- Jag ska gå polishögskolan och bli polis, berättar Cecilia.
Beatrice ville antingen hänga på Cecilias idé om polisyrket, eller gå någon bartenderutbildning.
Jenny är helt bestämd med sitt val:
-- Jag vill arbeta som personlig assistent åt döva, stumma och blinda eller som teckenspråkstolk.