Situationen på förskolan Näktergalen beskrivs i dag som ohållbar och man känner att det är svårt att jobba som man vill, exempelvis i mindre grupper.
Många av de 31 barnen går långa dagar och sedan två avdelningar slagits ihop och nu ska dela personal har man det tufft. Att få ihop ett schema är inte enkelt.
”Räcker inte till”
Just nu pågår också inskolningar vilket gör att en person behöver vikas åt att ta hand om de nya barnen och då kan en kollega lämnas ensam med en stor barngrupp.
– Vi räcker inte till utan får springa mellan hela tiden. Det blir att man får rycka in när det händer någonting, men det är ofta svårt att reda ut konflikter när man inte har sett vad det är som hänt, säger förskollärare Berit Aleslöv.
Näktergalen är en liten förskola vilket gör den sårbar om någon ur personalen blir sjuk.
Mer ensamarbete
Redan i dag är man en person mindre än vad man skulle önska och det händer att de lite äldre barnen hamnar i situationer där de får klara sig själva alltför ofta.
Det har också blivit mer ensamarbete för de anställda.
– Det är inte roligt när man ensam ska klä på och gå ut med nio barn och de som redan är klara ska behöva stå i hallen påklädda och varma och vänta. Det blir såklart oroligt då, säger Berit Aleslöv.
Svårt att klara kraven
Numera har förskolorna en egen läroplan att följa, men att nå upp till kraven där bedömer man som omöjligt.
– Vi får satsa på att tillgodose barnens absolut mest nödvändiga behov och då hinns det andra sällan med, säger förskolläraren Helen Jonsson och fortsätter:
– Det är frustrerande. Vi gör ett bra jobb, men vi har inga bra förutsättningar.
Att barnen påverkas av rådande läge är de eniga om.
– Det är klart att de gör. De får vänta mer innan vi har tid att hjälpa dem och hela tiden måste vi säga ”jag kommer snart”. Att sitta ner med bara ett barn finns inte tid till utan det blir ofta aktiviteter där flera kan vara med samtidigt, säger Berit Aleslöv.
Nu har hon och kollegorna fått nog. I ett brev till bildningsförvaltningens ledning beskriver de sin vardag i hopp om att få personalförstärkning.
– Vi känner att vi inte kan ansvara för säkerheten längre. Det här måste ändras nu. Vi har en skyldighet att föra barnens talan och berätta hur det är, säger Berit Aleslöv och tillägger att man känner stort stöd från föräldragruppen.