– Jag har svårt att förstå att det kan vara ett bristyrke då det är ett väldigt roligt och mångsidigt yrke, säger Kristin Hallberg, produktionsledare på SMHI.
Vi möts i receptionen på SMHIs kontor i Norrköping. Hit pendlar Kristin från Borensberg där hon bor med sin sambo och parets två barn.
– Jag har varit här nu i 12 år och trivs fortfarande jättebra.
Meteorologlinjen går att läsa i Stockholm och Uppsala universitet. Man kan även hoppa på mastersprogrammet i meteorologi om man läst en kandidat i fysik eller teknisk fysik tidigare.
– Efter min examen fick jag arbete i Köpenhamn där jag jobbade med flygväder. Det var ett bra ställe att jobba på om man tänker bort att jag inte kunde någon danska alls, säger Kristin med ett skratt.
Hon berättar att man knappt kan ses som en riktig meteorolog i Danmark om man inte arbetat som det på Grönland.
– Så där var jag i ungefär ett år.
Hur var det?
– Alla sa att det var så fantastiskt att vara där, men så berättade kollegor att det bor cirka 500 personer i byn, det finns inget att göra och det är inte alltid matleveranser kan ta sig dit utan man får köpa och äta det som finns i butikerna. Byn ser ut som Saurons mörka rike Mordor. Jag tänkte att det låter hemskt, men det var verkligen fantastiskt.
På vilket sätt?
– Man var mycket ute i naturen, träffade nya människor och kom det äntligen dit någon ny person såg man till att bjuda hem den på middag för att ha någon att samtala med. Man var lite socialt utsvulten. Man levde på det sättet som man skulle behöva göra här hemma med. Ta det lugnare och vara mer socialt öppen för nya människor, säger Kristin och ler.
Sen 2012 har Kristin varit på SMHI i Norrköping och hon berättar att de för tillfället är lite underbemannade.
– Det är ju ett problem vi ser i branschen. Det går ut mellan två till sex meteorologer varje år och vi skulle behöva anställa alla dem själva. Sen finns det ju fler arbetsgivare än oss, som försvaret eller om man vill bedriva forskning.
Beskriv hur yrket är?
– Det är ju väldigt brett och allt är ju beroende på vilken roll man har. Det kan vara allt från att konsultera helikopterpiloter som ska utföra en räddningsaktion i fjällen, till att prata väder i lokalradio. Vi har ett 70-tal radiosändningar per dag. Det gemensamma är att prognosmeteorologer tar fram väderprognoser och förmedlar dessa till olika kunder eller aktörer i samhället.
När vi går genom kontoren är det stora skärmar med olika prognoser och väder i realtid som syns. En av Kristins kollegor sitter varningsvakt och ska just gå ut med en ny ishalkevarning.
– Det är ett samhällsnyttigt jobb och man känner att det är givande på många sätt och vi jobbar mycket mot räddningstjänst och polis. Vi jobbar konsekvensbaserat då exempelvis 10 centimeter snö i Norrland inte är ett problem men kommer samma mängd i Skåne är det svårare. Hela landet är grupperat i olika delar beroende på väderparametrar och riskfaktorer.
Händer det att människor anser att ni gör ett bristfälligt jobb ibland?
– Det kan hända. En svårighet är att förmedla osäkerheter på ett begripligt sätt. Vår prognos kan vara hur bra som helst men kan vi inte förmedla den förståeligt än den värdelös. Sen kan media ibland vilja ha en syndabock när det händer olyckor som är just väderbaserade. Vi går ut med varningar till allmänheten oftast 24 men minst 6 timmar innan, men det gäller också att allmänheten tar till sig varningarna och följer våra råd. Vi är ju en myndighet så vi har också en skyldighet att svara på klagomål och liknande.
Har du jobbat när någon sån väderbaserad olycka inträffat?
– När jag jobbade i Danmark var det en trafikolycka där tre personer dog. Det blev ett ganska stort mediapådrag då efter att se vem som gjort fel. Jag visste att jag gjort den prognosen och även om jag visste att den var korrekt så var det några jobbiga timmar då.
När du inte jobbar vad gör du helst då?
– Förutom familjetid har jag en torsdag var tredje vecka som är lite helig. Då är jag med i en kvinnogrupp som heter LC 24 Motala Vadstena. Ladies circle är en politiskt och religiöst obunden förening och vi gör ofta nya saker som man kanske aldrig hade provat på innan. Det är min tid för social samvaro och fantastiskt roligt att vara med i. Sen tränar jag crossfit tidigt på morgonen i Linköping.
Kristin berättar att just arbetstiderna som meteorolog kan ses som något obekväma.
– Jag är ju van och har kommit in i en bra rytm som passar mig och min familj.
Hur kan arbetstiderna se ut?
– Vi är bemannade dygnet runt, året runt och jobbar jag i produktion kan jag börja 04:30 och då ringer klockan 03:10. Jag har som rutin att lägga mig när barnen gör det och sen slutar jag lagom efter lunch. De tiderna lockar väl kanske inte alla, men vi försöker anpassa så man arbetar de tider som fungerar bäst för varje individ. Oftast jobbar jag dagtid.
Kristin förklarar att man lätt blir lite väderblind när man väl lämnar kontoret.
– Jag kan spendera en hel dag med att se vad det är för väder på en skärm men blir ändå lite "jaha, det regnar ute" när jag går till bilen. Det kan också vara lite pinsamt när man lämnat på förskolan och kanske glömt regnstövlarna hemma trots att man vet vilket väder det ska bli, säger Kristin och ler.