Bävern i Borensberg jobbar på

Bävern i Borensberg fällde nyligen en stor pil på Kvarnholmen mitt i Borensberg. Nu faller snart en större björk.

Skyddsbarriär. Kycklingnät har lindats kring ett tio-tal björkar på Kvarnholmen för att de ska klara sig från bäverns tänder.

Skyddsbarriär. Kycklingnät har lindats kring ett tio-tal björkar på Kvarnholmen för att de ska klara sig från bäverns tänder.

Foto: Birgitta Pettersson

BORENSBERG2015-04-27 21:26

Bäverns aktiviteter fortsätter att fascinera. I mitten på mars var en stor pil fälld efter konstens alla regler och låg i vattnet. Då var det endast ytliga gnagmärken på björken. Sedan dess har bävern i det närmaste gnagt sig igenom även björkstammen. Nu är det bara en tidsfråga innan även den faller i vattnet.

Bävern i Borensberg jobbar vidare som kommunalarbetare åt Motala kommun. Enligt de planer som kommunen ruvar på ska alla träd tas bort i samband med en upprustning av parkmiljön på Kvarnholmen.

Sedan Corren senast skrev om bäverns aktiviteter har dock kycklingnät lindats runt ett tio-tal björkar i ett försök att förhindra att bävern ger sig på dem. Bävern har börjat gnaga på en av dessa björkar, men kanske klarar den livhanken med hjälp av kycklingnätet om den inte blir värre åtgången än vad den redan är. Åtminstone fram tills kommunen bestämt sig för hur parkmiljön ska utformas och kan påbörja sina åtgärder.

Under våren är det främst färska skott på lövträd som bävern vill åt efter en vinterkost på bara bark. Mer omfattande avverkningar av lövträd utför bävern under höstarna för att bygga upp ett vinterförråd. Men enligt information på Naturhistoriska riksmuseets hemsida behöver bävern också gnaga för att slipa sina tänder som växer kontinuerligt. Det gör att man då och då kan se gnagningar på jättelika träd som aldrig kommer att fällas. Kanske är det vad bävern sysslar med genom sitt gnagande på de stora träden på Kvarnholmen. Först inriktade sig bävern här på pilträd, men sedan de i princip är slut har nu turen kommit till björkarna.

Bäverns fem sinnen

Synen: Är dålig, men utvecklad för att fungera nattetid. Kan skilja på färger, men antas vara närsynt.

Hörseln: Trots små öron är hörseln välutvecklad. Bävrar använder ljud för att "prata" med varandra.

Smaken: Har nytta av att kunna skilja på sött, surt, salt och beskt när det gäller att välja mat.

Känseln: Med grova morrhår på cirka 3,5 centimeter känner bävern sig fram i mörker och noterar strömningar i vatten. Bakfötterna har känsliga nerver och kan uppfatta vibrationer i mark.

Lukten: Kan lukta sig till dammar och vatten på långt håll, men även vädra sig till aspar – favoritträdet – på flera hundra meter. Håller koll på varandra med hjälp av luktsinnet, men också på fiender, det vill säga människor.

Källa: Naturhistoriska riksmuseet

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om