Kan du tänka dig att göra som Anette?
Så resonerar Anette Lindstén Sundell i Borensberg. För några år sedan beslöt hon sig för att flytta ihop med sin mamma, Ruth Lindstén, 92 år gammal idag.Äldreomsorgen bygger på att de gamla antingen bor kvar hemma eller flyttar till någon typ av äldreboende. Anette Sundell upplever att flera av de problem som hon har med att ta hand om sin mamma hamnar mellan stolarna. Det har lett till att hon ibland känt sig motarbetad.
Det var för snart fem år sedan som Ruth Lindstén förklarade att hon inte ville bo en vinter till ensam i sin lilla stuga i Borenshult. Hon hade börjat bli lite glömsk.I stället hyrde hon in sig hos dottern i Borensberg, trots att hon hade rätt till någon form av stödboende.
"Jättebra lösning"
- Det blev en jättebra lösning för oss. Jag kände att det var fel att bara skjutsa iväg mamma till ett boende och var orolig för att hon inte skulle få det bra.
Tidigare hade Anette Sundell besökt och hjälpt sin mamma två-tre gånger i veckan, långa resor med tanke på att hon jobbade på Ericsson och sedan Flextronics i Linköping. Idag är hon arbetslös.
De skaffade dalmatinern Ceasar för att mamma Ruth skulle ha lite sällskap. Hemtjänsten kom och hjälpte Ruth att duscha och städa.Allt var frid och fröjd, mor och dotter hade ömsesidig glädje av varandra, ja det har de fortfarande.Men Anette Sundell är kritisk mot att behandlingen av de gamla är så efter mall i stället för att vara anpassad efter vars och ens behov och önskningar
- Accepterar vi att bli behandlade så när vi blir gamla? undrar hon. Och hur tänker sig politikerna framtiden inom äldreomsorgen, med alla nedskärningar?
"Karusell"
För ett och ett halvt år sedan, efter en ovanligt varm sommar, blev mamma Ruth mycket sämre. Hennes hjärta hade svårt att orka med.
- Då började karusellen, berättar Anette Sundell. Hemtjänsten kom sex gånger per dag och det var hela tiden olika människor som inte kände mamma.Ruths närminne var nu nästan helt borta.
- Då är det viktigt att allt är på samma sätt hela tiden.
Men det var olika människor som kom, bara de ordinarie har uppgått till 30-40 stycken, uppger hon.
- Det gick absolut inte att det var ungefär samma personer som kom. Jag har aldrig förstått hemtjänstens organisation här i Borensberg.
"Organisation kostar inte"
- De skyllde på sjukdom, brist på personal och pengar. Men omorganisation är i sig inget som kostar pengar, säger Anette Sundell som har egna erfarenheter av organisationsfrågor genom fackligt arbete.
De timanställda som ringdes in fick ofta bara gå bredvid för att lära sig jobbet under en enda dag.Ett drygt år senare har det blivit bättre. Hemtjänsten kommer vid fyra gånger om dagen och stannar lite längre. Åtta-tio personer turas nu om att jobba hos Ruth.Anette Sundell betonar att hon inte är kritisk mot hemtjänsten som sådan.
- Om hemtjänsten jobbade ihop i mindre grupper skulle arbetet kunna bli mer effektivt. Det skulle vara tryggt för de gamla. Men även personalen skulle må mycket bättre.
- Nu verkar det som om de inte har någon informationsöverföring sig emellan, säger Anette Sundell.
Detta ska ses i ljuset av att Ruth Lindstén nu är dement. Då blir rutiner viktigare än någonsin, rutiner och vanor som hon själv har valt.
- Hemtjänsten frågar hur mamma vill ha det. Om hon svarar ja tror de att hon är nöjd, säger Anette Sundell lite uppgivet.
Anette Sundell vet att hon varit besvärlig när hon kommit kritik.
Kvalitetsnorm?
- Men det handlar inte om mig utan om att mamma ska ha det bra, säger hon.
Ett litet exempel: Anette lägger mammans smörgås till vänster på bordet för att Ruth ska använda sin vänstra, lite sämre arm mer. Det är sådana detaljer det kan handla om när omsorgen ska anpassas efter var och en.Anette Sundell saknar information om vad hemtjänsten får göra. Koka makaroner eller laga mat går inte, men värma mat går bra. Hemtjänsten tar inte heller hand om djur.
- Finns det någon miniminivå på omsorgens kvalitet inom hemtjänsten? undrar hon och jämför med sina erfarenheter från industrin.
Anette Sundell har själv fått göra ett schema för omsorgen, när sängen renbäddades senast, exempelvis. Hon sköter moderns tvätt, medicin, ekonomi och inköp och tar dessutom själv hand om henne på nätterna, vilket periodvis kan vara tungt.Ruth är nu sängliggande stor del av dagen, men går med hjälp av rullator till köket och äter, och om hon är riktigt pigg sitter hon i vardagsrummet en stund.
Ingen särskild läkare
Anette Sundell har aldrig ångrat att hon flyttade ihop med mamma även om det sista halvåret inte varit någon dans på rosor. Hon kan inte åka bort längre än några timmar. När Ruth bli sjuk eller behöver hälsokontroll uppstår särskilda problem. Till vårdcentralen en halv kilometer bort eller till akuten i Linköping måste bårtransport beställas.Att en läkare från vårdcentralen eller hemsjukvården skulle komma hem till dem är inte tänkbart, uppger Anette Sundell.
- Mamma har ingen riktig läkare som känner henne. Det finns ingen samordning mellan lasarettssjukvården och vårdcentralen.
Men för hjälpmedelscentralen har Anette Sundell bara lovord.
- Vi har fått många hjälpmedel och personalen är helt underbar.
Tänk dig för, sade vänner och bekanta till Anette Sundell när hon berättade för dem att hon tänkte låta mamma flytta in. Trots alla bekymmer säger hon idag:
- Vi har haft det underbart här. Mamma har pysslat och donat och sluppit ensamheten. Vi har haft roligt tillsammans.
Men nu börjar Ruth blir så dålig att Anette Sundell kan behöva avlastning, särskilt om hon skulle få jobb.