Han känner till Borensbergarna efter att ha haft cirka 2 500 elever i Hällaskolan och samhället och dess historia har han forskat kring vilket utmynnat i flera böcker och skådespel.
Anders kom till Hällaskolan 1964.
– Då var inte skolan färdigbyggd. Vi var ett gäng ”nya” lärare som sökt oss till skolan och det blev en bra sammanhållning.
Som nyutbildad folkskolelärare hade Anders dessförinnan jobbat i Mjölby, Ödeshög, Boxholm (Centralskolan) och på Visingsö.
– Visingsö var en speciell miljö, minns Anders. Ett av barnen fick krupp. Vi fick ringa efter taxi och chauffören fick tag på skepparen till färjan så vi kunde nå fastlandet. Sedan blev det full fart till sjukhuset i Jönköping.
Efter utflykter till Rogslösa skola i Vadstena och till Rönneshyttan i Närke bar det av till Borensberg.
– Trots den goda gemenskapen på skolan sökte jag mig till föreningslivet.
Det gällde Lions club, Borensbergs IF (och den dåvarande skidsektionen), Östergötlands skidförbunds Bemo-kommitté (bredd och motion). Snart började det pyra idéer i Anders huvud. Motionsintresset fanns redan och nu gällde det att komma på arrangemang.
– 24 timmars på skidor blev väldigt populärt på 80-talet. Vi hade nog 30 lag som mest, minns Anders, och berättar hur kyrkan hade ett eget lag där biskopen var startman.
Boren-Vreta-loppet blev också en succé med landslagsåkare som segrare – ända tills de milda vintrarna kom. Då fick Anders en idé. Varför inte utnyttja Göta kanal? Idén var god – vädret var dåligt och skidloppet fick ställas in.
Men att utnyttja kanalen fanns hela tiden i Anders skalle. På 70-talet ökade biltrafiken mycket och många var rädda för att cykla på riksväg 34. Men det fanns ju ett cykelstråk längs med kanalbanken …
Via Lions club arrangerades ”Jag cyklar helst kanalvägen” efter att kanalbanken röjts fram till Sjöbacka.
– Vi sålde startkort och lottade ut cyklar, säger Anders.
Politikerna i Motala var dock svåra att engagera. Anders gjorde flera framstötar, men möttes med misstro. Ända tills han lyckades övertala dåvarande trafikministern Bo Turesson (M).
– Jag skrev till honom. Han tyckte det var en toppenidé och kom till Borensberg.
Då dök kommunpolitikerna Per Ström och Per Ekelin upp på ett möte som gjorde att kanalbanken skulle bli cykelväg även från Sjöbacka till Ljungsbro. Roland Larsson (C) var en av de politiker i Linköping som engagerade sig för cykelvägen. Invigningen skedde 1978 där landshövding Per Eckerberg höll i saxen.
– Vi fick också god hjälp av kanalbolaget.
På senare tid har också kanalbanken utnyttjats till den populära motionsloppet ”Kanallöpet”.
Men åter till Hällaskolan. Där jobbade Anders i 25 år och den sista tiden (1990–2001) som rektor vid den näraliggande Dansäterskolan.
Skillnaden mellan att vara lärare och rektor?
– I rektorsjobbet är det pengar som gäller och man umgås inte lika mycket med eleverna.
Efter pensioneringen har Anders engagerat sig i hembygdsföreningen för att utforska och dokumentera Borensbergs historia. Det har lett till två böcker ”Från Husbyfjöl till Borensberg” (till Borensbergs 700-årsjubileum 2007) och ”Qvarn”.
Snart tar Anders historieintresse över och vi får en lektion om den danske fältherren Daniel Rantzaus erövring av Kungs Norrby slott 1568, hur elektriciteten förändrade samhället när Näs kraftstation byggdes, hur tåget ”Ankan” gick mellan Borensberg och Klockrike, hur folk förflyttades och hur 60 gårdar ”försvann” när militären utvidgade sitt övningsområde vid Prästtomta.
Det här har Anders föreläst om och en del har kulturföreningen Axet satt upp som teaterföreställningar.
– I augusti blir det premiär för vår nya pjäs ”Borensbärget”. Den handlar om den gruva som fanns på Västanå där det bröts kalk och skiffer. Gruvan var ursprunget till de industrier som legat och ligger där.
Som sagt: den som vill veta något om Borensberg, Borensbergarna eller samhällets historia – vänd dig till Anders Åhammar.