Nåja. En buss rullade i alla fall in i den lilla byn på lördagskvällen. Håkan Pettersson hade tillsammans med ett antal Motalabor tagit sig söderut i en omgjord gammal SJ-buss.
-- Vi tog det som en liten happening, berättade Håkan.
-- Här är ju kanonhäftigt. Lite Creedence-stuk över alltihop. Det är väl egentligen bara lite cajunkräftor som saknas.
Motalagänget som bestod av fyra vuxna, tio ungdomar och en hund, hade inga planer på att lämna Boet efter festen.
-- Nej, vi sover i bussen. Där finns soffor och hela baletten, sa Håkan som själv kommer från Mjölby.
Tomas Mattisson såg den flygande fantomen i Hästholmen förra året och det var mycket därför resan blev av.
-- Det här måste vi bara åka på, sa jag till de övriga och de var inte sena att haka på, sa Tomas.
-- Svinkul! Helt suveränt, tyckte ungdomarna Martin Liljegren och Viktor Svensson, när Blå Häst ropades in för ett extranummer.
-- Vilka häftiga texter. "Tre kronor ska byta till tre euro" och så vidare. Vi har fått ett nytt favoritband, sa de båda i kör.
I fjol antydde arrangören Olle Schmidt att det kanske var sista gången som kvarnen förvandlades till konsertlokal. Det var helt enkelt för mycket jobb och för lite lönsamhet. Men glädjen att se landsbygden leva upp, om än bara för en kväll, i kombination med kärleken till musiken övervägde.
-- En riktig kanonkväll. Tre bra band och mycket folk. Vad mer kan man begära, sa Olle Schmidt.
Kvarnens speciella husband, Flying Phantom and his Flaming Stars, avslutade som brukligt varit kvällen med sin medryckande rockabilly.
-- Alltid lika kul att vara här, sa fantomen själv, Kjell Larsson.
Inledde musikkvällen gjorde en lokal konstellation, John Shopper Harris. Ett garageband med något så ovanligt som en kvinnlig sångerska.
-- Ett riktigt lyft när vi fick med Emma Hellgren på sång, tyckte gitarristen Kalle Völgi, som i motsats till övriga bandmedlemmar, Richard Rosell och Olle Jakobsson, spelat i kvarnen tidigare. Då med gruppen Slajmcrows.
-- Några kanske tyckte vi spelade för högt, men annars fick vi bra gensvar och det var jättekul, sa Kalle.
Nöjda var också medlemmarna i Norrköpingsgänget Blå Häst efter sin första spelning i kvarnen.
-- Helt enormt. Det här var riktigt roligt, kommenterade Pelle Norberg.
-- Vi hade hört en del om stället, men blev mycket positivt överraskade, sa Pentti Salmenranta som skriver de flesta av gruppens låtar. Mest känd är kanske nidsången om en viss grannort, "Det finns aldrig någon anledning att åka till Finspång". Till Boet finns det dock all anledning att åka. Åtminstone när det är musikfest.