Det är till Ateljé Tita hon längtar de gånger hon är utanför bostaden i det gula huset mitt emot kyrkan i Blåvik. För resten reser hon inte bort särdeles ofta.
– Jag kopplar helst av hemma, men en vecka om året brukar jag unna mig en resa till Stockholm för att träffa gamla bekanta och för att gå på museum och utställningar.
Marita har varit delägare i numera nedlagda Galleri Metallen i Stockholm. Bakom sig, på meritlistan, har hon 11 större separatutställningar samt en lång rad av deltagande i andra utställningar. Hon har ställt ut utomlands i USA, Tyskland, Japan, Spanien, Schweiz, Ryssland, och de nordiska länderna.
Hur började det då?
– Jo, jag gick på Sveriges dåvarande enda guldsmedsutbildning i Strålsnäs och fick mitt gesällbrev 1971.
Redan året därpå startade hon egen verksamhet hemma i Blåvik. Och firade 40-årsjubíleum för två år sedan med öppet hus.
Har du samma känsla i dag när du sitter och jobbar som du hade för 40 år sedan?
– Ja, i stort. Men jag har ju en annan säkerhet i dag. Misstag gör alla, men de får inte bli för många.
Är det något särskilt föremål du är stolt över?
– Nej, det kan jag inte säga. Stolt? Nja, jag är väl i så fall stolt över min kunskap, att jag kommit dit där jag är i dag.
Och så är det där med glädjen. Glädjen över att få arbeta med det hon älskar, glädjen över att hennes smycken och bruksföremål blir omtyckta och använda. Glädjen över skapelseprocessen.
– Det är en sån enorm glädje när det man tänkt ut och skissat lätt på blir precis så bra som man hoppats på.
Det är en fröjd att se henne arbeta också. Hur nöjd hon ser ut när hon tar itu med en uppgift.
Mycket av det hon gör är beställningsarbeten, ofta omarbetningar. Hon jobbar i guld, hon jobbar i silver. Hon jobbar i järn, hon jobbar i koppar. Formspråket är rent och enkelt. Stora och släta ytor. Men också kontraster. Ljust och mörkt, svart och vitt, matt och blankt.
Hon knypplar också. Fast inte spetsar. Marita knypplar koppartråd. Det kan vara till ett halssmycke där den knypplade koppartråden blir till ett flätat band som hon sedan förstärker genom att sy fast pianotråd längs kanterna.
– Jag tycker mest om att arbeta i silver, avslöjar Blåvikskonstnären Marita Carlborg-Olsson.