"Det är inte ljuset som ger mörkret liv, det är skuggorna som ger liv åt ljuset", skriver Roger Sibbe själv i en dikt.
Han vill att den som ser hans tavlor ska känna om det är varmt eller kallt, om det är förmiddag eller eftermiddag.
-- Jag vet inte vad det är som gör att man ibland lyckas återge det, men jag antar att det har med färgblandningen att göra, säger Roger Sibbe.
På torsdagen hängde han sin konst i Lakviks stationshus.
Flera av de finstämda naturmålningarna i akvarell har motiv från Åtvidabergstrakten. Roger har alltid kameran med sig när han är ute i naturen, och är som mest produktiv under vinterhalvåret.
Vissa av hans målningar innehåller märkliga ljusbågar. Vad de står för överlåter han åt betraktaren att avgöra.
-- Jag upplever att det finns någon slags kraft i dem.
Ursprungligen kommer Roger Sibbe från Västervikstrakten, i Åtvidaberg har han bott sedan 1969. Han är självlärd som konstnär, och var i början rädd för att bli påverkad av andra.
-- Jag ville se hur långt jag kunde komma efter eget huvud.
Roger ställde ut för första gången 1979. I början av hans konstnärsbana var det blyerts som gällde. Senare följde en period på sju år då han enbart målade akvarell. När han väl fattade pennan igen, upptäckte Roger att han paradoxalt nog utvecklats mer i blyerts.
-- Blyerts och akvarell ger varandra styrka.
Genom åren har han haft olika perioder i sitt konstnärskap. En utställning bestod uteslutande av tecknade svampar. 1994 hade han en vattenperiod, då han bland annat målade sin rofyllda akvarell av sjön Virken i skymningen.
-- Vattenperioden var spännande, vatten kommer jag nog att komma tillbaka till. Så länge jag känner att jag utvecklas är målandet intressant för mig själv.
Roger Sibbes konst kan ses i stationshuset i Lakvik, Björsäter, till och med den 3 augusti.