Nu, en vecka efter det att lillasyster gjort sin entré verkar Platon rätt nöjd med nytillskottet i sjubarnsfamiljen Voxler.
- Men hon är väldigt liten, tycker han.
Säkert var det fler än Correns reporter som läste annonsen på familjesidan i onsdags, i förra veckan och började räkna på fingrarna. Johanna, Tobias, Joakim, Benjamin, Mattias och Platon hade fått en lillasyster.
Barbro och Per Voxler har inte bara sju barn sammanlagt. De renoverar också bostaden helt på egen hand, en 350 år gammal prästgård med tillhörande sidobyggnader. Hittills har båda makarna alltid arbetat heltid. Men nu sedan Cecilia gjort entré funderar de på att gå ned till 80 procent.
Mest kanske Barbro och Per Voxler avviker från det normala genom att på nytt börja om med spädbarn barn vid 45 respektive 49 års ålder.
Hundra kvinnor av alla som föder barn i Sverige årligen är 45 år eller äldre, enligt Barbro Voxler. Hon borde veta, gynekolog som hon är.
Cecilia var aldrig planerad, men hon bestämde sig för att komma och då fick det bli så. Det är så Barbro och Per Voxler är, och lever.
-- Vi krånglar inte till saker och ting. Vi tar det som det kommer och jagar inte upp oss i första taget.
Ändå medger Barbro att hon nästan tyckte det var pinsamt när hon måste meddela på jobbet att hon var gravid på nytt.
Nu sitter de där båda och njuter av nytillskottet. En ljuvlig, väldoftande liten bebis som lugnt snusar på pappa Pers arm.
-- Det är sant som alla säger. Man njuter mer för varje barn, säger de.
Bara de två yngsta är gemensamma av Barbro och Per Voxlers stora barnaskara. De framhåller nogsamt att det är stor spridning på barnaskaran, vilket självfallet underlättat hanteringen av den.
Båda var gifta på var sina håll med tre respektive två minderåriga barn när de träffade på en fest på den avslutande terminen på läkarutbildningen, år 1990. Per och Barbro hade båda arbetat i andra yrken innan de började läsa till läkare. På den där festen sade det klick rejält.
Det var oundvikligt att det måste bli de, det visste båda med en gång men beslutet att bryta upp var ändå förenat med mycket funderingar och ångest.
Grunden för ett tryggt och stabilt vuxenliv grundläggs i barndomen. Per ser dagligen i jobbet med missbrukare på beroendekliniken vilka konsekvenser otrygga uppväxtförhållanden får för människor.
-- Både Barbro och jag hör till den lyckligt lottade skara med lyckliga barndom. Man vill ju inte att de egna barnen ska behöva uppleva en skilsmässa.
Så här med facit i hand tycker de ändå att det gått bra. Barnen trivs tillsammans och Per och Barbro är vänner med sina före detta och deras nya respektive. Familjerna äter till och med gemensamma julmiddagar ihop.
Barbro och Per har samma åsikt om barnuppfostran och det tror de är en förutsättning för att det inte ska bli för stora slitningar när man slår ihop två familjer. Deras grundinställning är att inte lägga sig i för mycket. Barnen har alltid fått stor frihet men inom väl definierade gränser. De vet väl var de går.
-- Vi tjatar inte mycket, säger Barbro och Platon som just går förbi bekräftar att: nej, det gör inte föräldrarna.
Det ovanliga namnet fick han av sin äldste storebror som är mycket historiskt intresserad. Tobias tyckte att nye lillebrodern var lik den grekiske filosofen
Familjen Voxler köpte prästgården i Björsäter för tre år sedan. Utöver den pampiga mangårdsbyggnaden består gården av en arrendebostad, två små gästhus och ett magasin. Tomten är på tiotusen kvadrat.
När makarna flyttade in var prästgården okänsligt renoverad i 60-talsstil. Sakta men säkert återför de rummen till ursprungligt skick.
Renovering är inte enda hobbyn. I fönstret i salen står en handsmidd ljusstake som Per har gjort. På väggarna hänger tavlor Barbro målat. Välfyllda rabatter vittnar om ett gediget trädgårdsintresse. Och golvet i det nyrenoverade teverummet (där all teknisk utrustning döljs bakom specialsnickrade dörrar som elegant smälter in i väggarna) pryds av några vackra fårskinn som - naturligtvis, frestas man tillägga -- makarna själva berett.
Det låter präktigt i överkant men det vore direkt fel att beskriva Per och Barbro Voxler som präktiga.
-- Men många tycker nog att vi är lite egendomliga som håller på som vi gör, skrattar Per.
De ser arbetet med att renovera huset som en lek.
-- Vi testar och blir inte det färdiga resultatet bra, så gör vi om det. Eller så får det bli som det blev. Vi har inga måsten eller känner att vi behöver leva upp till något, säger Barbro.
-- Men vi är nog båda ganska disciplinerade, säger Per. Har vi föresatt oss att göra något klart så ser vi också till att det blir det.
Närmast står det som ska bli bibliotek i huset, i tur att renoveras. Målet är att få det färdigt till i mars nästa år, lagom till att Per fyller jämnt.