-- Jag är verkligen glad över den här utmärkelsen, det känns uppmuntrande, säger Pia Kanebäck.
Ortsborna har, genom byalaget, fått rösta fram den de vill se som Årets Björsätare.
Pia är glad - men en sak känns tråkig. Det är nämligen så att hon har väldigt mycket jobb -- 60-70 timmar i veckan. Och det gör att hon kanske måste sälja butiken.
-- Jag kan ta ut en hygglig lön, så ekonomin klarar jag. Men det är inte rimligt att behöva jobba så mycket som jag gör. Familjen blir ju också lidande.
Pia hoppas nu i ett första skede att det finns någon som vill bli delägare i rörelsen, och även arbeta i butiken, för att få ner hennes arbetstid till en rimlig nivå.
-- Men vill ingen bli delägare, ja då lär det bli försäljning. Eller rättare sagt: Jag ska försöka avyttra affären.
Till bilden hör att ortsborna lånat ut en kvarts miljon kronor till Pia Kanebäck, pengar som hon behövde för att köpa in ett varulager.
I Byalagets motivering sägs också att Pia genom satsningen på butiken "starkt bidrar till att vår bygd hålls levande".
-- Jag är fullt införstådd med detta, att det är mycket viktigt att en lanthandel finns i Björsäter. Så jag hoppas verkligen att rörelsen ska kunna fortsätta, med mig som hälftenägare eller genom att jag lyckas sälja hela rörelsen.
Pia Kanebäck trivs med sitt jobb, och det hon tycker känns allra bäst, det är att träffa alla kunderna.
-- Men visst borde köptroheten vara större än den är. Det räcker inte att bara köpa mjölk och bröd hos lanthandlaren. Vill ortsborna ha butiken kvar, ja då måste de handla mer på hemmaplan.