Det blåser kallt från sjön Teden i Björsäter när Corren träffar Michael Fredriksson. Men nu har Michael Fredriksson lämnat snålblåsten vid Teden för två veckors sol och värme vid Titicacasjön i Bolivia.
Men det är ingen solsemester med bad och lata dagar som står på schemat. Michael Fredriksson är ordförande i Stödföreningen för barn och ungdomar i Bolivia och har rest till Bolivia för att fortsätta arbetet för just barn och ungdomar.
-- Om man en gång varit där och sett barnen vi hjälper, så händer någonting. Man kan inte släppa det och man omvärderar allt, säger Michael.
Till vardags arbetar han som behandlingsassistent, dels vid ett behandlingshem i Vingåker, dels vid en öppenvårdsmottagning i Norrköping. Engagemanget i Bolivia har sitt ursprung några år tillbaka i tiden. Michael bröt sig loss ur en egen livskris och började studera till behandlingsassistent.
-- Då studerade jag varifrån drogerna kommer och varför skuldtyngda länder som Bolivia tvingas försörja sig på narkotika.
Ur studierna växte intresset för omvärlden. Fokus föll på Bolivia via en socialarbetare, Elmer Arandia, som tidigare flytt landet.
-- Jag blev intresserad av att hjälpa till, säger Michael.
Han bildade stödföreningen för barn och ungdomar i Bolivia i nära samarbete med Söderköpings kommun. Förra året reste en delegation från Söderköping och stödföreningen till Bolivia.
-- Det är ett korrumperat land, det är smutsigt, det luktar illa och man har stora drogproblem. Men mitt i denna misär finns mycket glädje bland männi-skorna.
Stödföreningen stöttar ett utvecklingsprojekt i Bolivia. Arbetet är inriktat mot 40 000 barn och ungdomar i tolv statliga skolor och arbetssättet har exporterats från skolprojektet Positivet i Söderköping.
-- Barnen får tidigt lära sig att stå emot grupptryck och att säga nej till mobbning, droger och våld. Det handlar om att stärka självförtroendet.
Ungdomar får information om droger, etik och moral. Det sker med stöd av ett 30-tal ungdomar som med projektets hjälp brutit sig loss ur kriminella ungdomsgäng.
-- Vi har fått dessa gatubarn att hjälpa till att utbilda andra gatubarn.
Under vistelsen i Bolivia ska Michael Fredriksson besöka myndigheter, träffa politiker och företagare. Han ska också utreda möjligheterna att bygga upp ett behandlingshem i Bolivia. Inför besöket har stödföreningen utlovats en bit mark för ändamålet.
Om behandlingshemmet i Bolivia blir verklighet hoppas Michael Fredriksson kunna utveckla ett utbytesprojekt mellan missbrukare i Bolivia och Sverige.
-- Jag hoppas att jag kan starta ett behandlingshem här i Sverige, kanske rent av i Björsäter. Tanken är att det ska inriktas på utbildning i samhällskunskap och omvärldskunskap.
Missbrukare lever i en egen värld, en värld som Michael Fredriksson kallar en bubbla.
-- Det gäller att ta sig ur den och att se sin egen roll i samhället. Den är viktig.
För att lyckas i behandlingsarbetet vill Michael att behandlingen ska avslutas i Bolivia.
-- Det är inte fråga om några Västindien-kryssningar. Avsikten är att klienterna ska få jobba i Bolivia och att hjälpa andra där.
Hjälpa andra är ett uttryck Michael ofta återkommer till under vårt möte.
-- Det har blivit så för min del. Förr var jag mera egoistisk. Bolivia har gett mig nya perspektiv. Jag vill jobba för andra.