Redan efter trehundra meter är det stopp för Stefan Svensson och hans brandgula Crescent Compact från 1972.
-- Jag vet inte vad som hände, den fick ingen soppa, säger han lite uppgivet när vi träffar honom lite senare vid första uppsamlingstället, gamla lanthandeln i Höversby, en knapp mil från starten på Björsätersrakan.
Hans kompis, Michael Lindström kom inte ens iväg med sin -67:a Puch Alabama trots att de mekade in till sista startsekunden.
-- Jag fick en loppa på stiftet sista biten på väg till start och den gick bara på minst halvgas säger han, måttligt besviken men ändå med en tröstdryck i näven.
De övriga rallydeltagarna glider fram genom det sommartorra grusknastret på sina tvåhjulingar i årets mopedrally som mopedklubben Blårök arrangerar för sjätte, eller är det fjärde, året. Ingen vet riktigt säkert och det var svårt att höra riktigt bra i depågasandet före start. Huvudsaken är att det är uppehållsväder och att loppor på stiftet och annat otyg håller sig borta.
Klubben har ett icke kontrollräknat antal medlemmar, de flesta lokala eller åtminstone regionala.
-- Men vi har några hängarounds i Stockholm också, berättar Kenneth Wernelius, president i klubben, som också stolt berättar att klubben har en racingsektion.
-- Högsta fart efter 100 meter vinner. Vi har lyckats komma upp i sjuttio pinn och vann senaste tävlingen.
Klubben är öppen för alla men har märkligt nog inga kvinnliga medlemmar, bara mer eller mindre gråhåriga femtonåringar.
-- Vi har inga restriktioner i klubben men det är en oskriven regel att det ska vara en grabbklubb, säger en klubbmedlem som med hänsyn till familjerelationerna utber sig om anonymitet.
Mopparnas skick och årsmodeller varierar stort. Här finns synnerligen välhållna och putsade maskiner jämsides med rostiga och maskinhackande som verkar ha hämtats från logen just i idag. Remdrivna gamla Novolett samsas med en blå Puch Dakota och den mopeden från tidigt 80-tal, får representera det modernaste inslaget ibland klubbens maskiner. Det rör sig med högst trettio kilometer i timmen, om man får tro ägarna, och alla försäkrar högst troskyldigt att här förekommer minsann inga ställbara munstycken, än mindre drevning eller jackade kolvar.
Och det kan man nog för all del tro om en hel del av maskinerna som har stora problem med styrfarten i uppförsbackarna.
Den sjuttio kilometer långa rallysträckan på slingrande småvägar innehåller, förutom talrika kombinerade rast- och inväntanstopp, även en hemlig överraskning innan målgången i Björsäter sju timmar senare. Överraskningen, viskar klubbpresidenten oss, är en hemlig bussfärd efter fyra mils mopedfärd. Bussen tar rallydeltagarna på ett studiebesök till några äldre gentlemän som renoverar veterantraktorer.
-- Vi brukar ha en sådan här överraskning på våra rallyn, säger presidenten.
Rallyt har ingen segrare, det är liksom hela klubben, främst till för en utpräglad social tillvaro och när vi väntar på dem vid en korsväg för lite bilder är det först en omisskännlig tvåtaktsrök vi ser och avnjuter, därefter hörs ett ohämmat glatt tjoande och skrattande och slutligen ett omisskännligt femtiokubikssurr dämpat av vägrenarnas sommargrönska till ett humleliknande hummande. Trivsel i kubik får plötsligt en helt påtaglig betydelse, det får nog bli en moppe till nästa år...