Kanske trodde man att den som med fingret i luften ska känna vart vinden blåser, avläsa trender och tolka tecken, borde bo i New York eller kanske i London men åtminstone i Stockholm. Men vi kör flera mil på en dåligt plogad väg, längre och längre från E4. Där den slingrande grusvägen tar slut ligger ett vackert gulmålat trähus med två små flyglar, alldeles nära grannens lagård och silo.
Långt ute på landet. Mitt i världen, säger Bengt Wahlström.
- Det är 35 minuter till Ny- köping eller Södertälje. En timme till Stockholm. Det här är centrum för mig.
Bengt Wahlström användes som modell för Distansforum i mitten av 1990-talet, fotograferad bland korna i hagen. "Bevaka världen från Björnlunda" lydde uppmaningen.
- Visst funkar distansarbete, säger Bengt, men inte så enkelt som man trodde från början. Kaffeautomatsnacket går förlorat, den sociala delen.
Det kan vara knepigt att jobba ensam och svårt att sätta gränser mellan arbetsliv och privatliv. Men flexibiliteten väger över, och det är den som kreativt arbete handlar om.
De tekniska förutsätt- ningarna blir enklare och snabbare, menar han. Själv jobbar han i nätverk med bara en sekreterare anställd och resten av kompetensen genom löst knutna samarbetspartners: webbkillar, beteendevetare, samhällsvetare. Undersökande, berättande och utredande jobb går alldeles utmärkt att göra på distans. Konkurrensen ökar i nästan alla sammanhang och det finns en enda väg att gå, menar Bengt Wahlström. Vi måste öka kunskapsinnehållet i det vi gör.
- Det är inte så märkvärdigt som det låter, det handlar varken om teknik eller akademiska kunskaper, utan om vardagskunskap.
Ta till exempel målarmästarna, de är duktigt folk, säger han. Medan byggjobbare konkurreras ut av billig utländsk arbetskraft väljer målarmästarna att hävda att de inte hör till byggbranschen, utan till upplevelsebranschen. De sysslar med hur ett rum ska se ut, och det handlar inte alls om att få dit färgen på billigaste sätt, utan om att kunna harmonilära, färglära, att ha miljökunskaper. I den branschen konkurreras de inte ut av "billig" arbetskraft.
Hur vill vi leva i framtiden? Vill vi fortsätta utveckla våra mobiltelefoner, tv-apparater, robotar, diskmaskiner och mailfunktioner, eller vill vi dra ner tempot lite, flytta ut till små röda stugor och odla våra morötter? Vart är vi på väg?
- Vi måste inse att resurserna inte räcker till för att behålla den nivå vi har vant oss vid till livets slut. Vård- och omsorgssektorn kan inte åstadkomma "fler händer i vården" som man önskade. Då finns inte mycket mer att ta till än ny teknik.
- Framtidens vårdteam kommer att vara människa - robot. Människan för mötet och roboten för att se till att vårdtagaren är mätt, torr och rätt medicinerad. Utvecklingen pågår redan i Japan där värdigheten är så viktig för många människor att de hellre vill få hjälp av en robot än av en människa.
En omvärldsanalytikers uppgift är inte att ge exakta svar om framtiden.
- Jag har bara privilegiet att få formulera teorier, och helst att få människor att inse vad som håller på att hända så att de kan göra medvetna val och vara med och formulera alternativen. Det är många val vi ska göra i dag. Vi lever helt enkelt i en mer komplicerad värld - den tid då vi kunde fatta enkla, storskaliga beslut finns inte mer.
Individens möjligheter har ökat, och då krävs det mer av oss som medborgare, påpekar Bengt Wahlström.
Man kunde tänka sig att det vore enklare med en blandning av småskaliga, individuella beslut och storskaliga, kollek- tiva beslut på andra områden.
- Men det finns inga lyckade exempel som visar hur en fungerande blandning ser ut. Kommunismen har inte visat sig hållbar någonstans, lika lite som renodlad kapitalism. Antingen blir det "hoppsan, alla gick och dog" eller "hoppsan, där tog vi död på alla"...
Det låter dystert, men Bengt Wahlström ger inte minsta intryck av att vara pessimist.
- Nej, vi har ansvar för att lära oss mer. Nu ska vi sätta oss in i eurons vara eller inte vara, jag jobbar med det.
Vi står vid ett paradigmskifte, en riktigt genomgripande samhällsförändring, där vårt framgångsrika välfärdssamhälle inte längre är möjligt som det var. Sverige var ett av Europas allra fattigaste länder 1870 och därifrån till 1970 gjordes en otrolig uppryckning.
- Men världen förändrar sig och vi blev fångar i vår egen framgång. Resurserna räcker inte för att bara gå vidare med samma samhällsbygge. Jämför med Ericsson som gick så lysande att ingen såg varningssignalerna i tid. Fast de fanns. Det gäller att vara lyhörd.
Det handlar om balans. Vi vet redan att vi har en obalans i vår miljö. Det finns en global obalans som terrorismen gör påtaglig. I Sverige finns en regional obalans mellan storstäder och öde glesbygd. I ohälsotalen ser vi människor drabbas av personlig obalans. I näringslivet finns en brist i ansvarsbalansen, den kortsiktiga lönsamheten går emot långsiktigt tänkande.
- Jag är häpen över att det fortfarande finns företag som inte inser det lönsamma i att delegera ansvar. Det är inte lätt, men att inte göra det är mycket oklokt. Människors sökande efter personlig makt går på tvärs med företagens övergripande mål.
Att återställa balansen kommer att sysselsätta oss den närmaste tioårsperioden, förutspår Bengt Wahlström. En viktig fråga är om samhället ska byggas av medföljare eller medskapare.
- I dag befolkas Sverige av allt för många medföljare och för få medskapare, men kreativitet och social kompetens är avgörande förmågor i framtiden. I Singapore är barnen duktiga i matte, de ligger etta i världs- jämförelser. Men de är mindre bra i kreativitet och därför har de särskild undervisning i detta. Resultatet är inte imponerande.
Många framtidsfrågor är globala. Vare sig vi säger ja eller nej till EMU kommer vi att påverkas av omvärlden, understryker han.
Vi lever inte på en isolerad ö, men det finns många som längtar tillbaka till en tid då världen var mindre.
Hur ska vi då leva för att bli lyckliga? Mer teknik eller fler röda-stugor-på-landet-drömmar?
- Det är lika ickeönskvärt att vara i vilken av polerna som helst, säger Bengt Wahlström. Var fjärde svensk trivs inte på jobbet i dag, men vågar inte flytta. Praktiskt löser man detta genom att skapa regler som bejakar människors rörlighet, med respekt för deras trygghetsbehov. Det är en värdig utmaning för vilken regering som helst.
En förening av den nya teknikens möjligheter och stuga-på-landet-idyllen? Omvärlds-analytiker mitt i världen i en liten by i Sörmland?
- Just det, säger Bengt Wahlström. Just det.