Även tyger kan förstås ha namn. Men något tyg som heter "tö" finns inte, åtminstone inte i Björke vävstuga i Vånga Bergslag.
En dag kom en herre och skulle köpa en duk. Den skulle visst heta "tö".
- Men han menade "dagsmeja", skrattar Britta Eriksson och Ylwa Källgren, väveriets chefer.
Vävstolar, butik och utställningslokal samsas med 200 kor och en massa tackor. Björke är inte bara ett väveri med sju anställda och två chefer utan samtidigt ett modernt lantbruk.
Gården, som ligger mellan Skärblacka och Finspång, har blivit ett riktigt utflyktsmål i Östergötland. Det som började med växtfärgning och så småningom vävstuga för 50 tjejer (för 30 år sedan var de verkligen tjejer!) har blivit ett företag med 25 000 besökare per år.
- Så vi är både inom textil- och turistbranschen.
Att färga garn med växtfärger var inne på 1970-talet. Britta Eriksson berättar att man vid den tiden hade anlagt en sjö i närheten av gården. Där samlades tjejer från trakten och färgade garn, garn som växte till en ansenlig mängd och behövdes tas om hand. Nästa steg blev att göra om drängstugan till vävstuga.
Ungefär samtidigt, sju kilometer därifrån, höll Ylva Källgren på med sitt, rättare sagt studiecirklar i vävning.
- Britta och Ylva, det lät som två gamla tanter! Men nu för tiden har vi vuxit ikapp namnen.
De träffades och i år firar de 25-årsjubileum som företagare. De första åren vävde de för hand. Det blev många meter i veckan. Vad gjorde de med allt? Mycket ställdes ut, till exempel på Jul på Bjärkla Säby. Men sälja?
- Vi visade bara hur duktiga vi var, det var fult att sälja och tjäna pengar på den tiden.
Tiderna skulle ändra sig. Britta och Ylva lärde sig ännu mer om vävningsteknik och mönsterkomposition. Nästa steg var mekanisk vävning.
Hu, så hemskt, tyckte många. Det var vävning för hand eller ej som gällde. Men när Britta och Ylva väl bestämde sig för att börja sälja varorna de tillverkade gick allt åt.
- Vi tjänade pengar! Och för pengarna köpte vi mer garn.
Björke väveri började som ett handelsbolag. 1995 blev företaget ett aktiebolag. Alla anställda är från trakten och företaget har vuxit utan ett enda bidrag från något håll.
- Vi har ändå kunnat utveckla företaget. Vi använder flera av gårdens hus, men har också byggt ett lager och personalrum.
Allt som tillverkas här säljs bara här. Varje vecka hörs lockrop från andra företag som vill sälja Björkes produkter men Britta och Ylva tackar nej. De är inte intresserade av att utöka produktionen.
Det är en lång procedur att utveckla en ny produkt. Det tar cirka ett halvår att få fram en väv från ett nytt mönster. Färgkombinationerna, inte minst, ska bli rätt. Det kan ta lite tid innan nya mönster och färger accepteras. Britta minns när hon fick idén till ljusblått och brunt efter att ha sett en bild på prinsessan Vicotria, som bar en ljusblå dräkt och brun hatt.
- Den färgkombinationen sålde inte alls i början. Men nu...
Den som tror att dukar och löpare och "hemvävt" är ute i kylan, har alltså fel.
- Nu vill vi ha lite fint omkring oss igen, säger Britta.
Då ska det helst dukas med stora, rejäla dukar och linneservetter med sydda monogram.
Häradsdräll hette det första mönstret som Britta och Ylva gjorde. De kommer från samma härad och firade samarbetet med en egen dräll. Det har blivit många sedan dess. I Ankeborg, ett av gårdens minsta hus, visar de sin gemensamma vävhistoria.