Ljudet från torken dundrar på gården. Tröskans ljud hörs på avstånd. På Bjälbo norrgård i Skänninge, liksom på de flesta gårdar runt om, jobbar man för för fullt med att hämta hem årets skörd. De som syns är de som jobbar på fältet. Kristina Henrysson är mer osynlig. Hennes uppgift i skördetider är nog så viktigt.
Det är Kristin som sköter markservicen, som hon själv uttrycker det.
Varför står du här i köket istället för att köra tröskan eller traktor?
– Tröskan klarar jag inte. Ibland hjälper jag till med att kultivera. Men i år har jag haft för mycket att göra med logistik, barnen och laga mat, säger Kristin Henrysson.
Kristin är på väg ut till landet för att gräva upp potatis. Hon ska servera raggmunk och fläsk om en timma till hennes man och deras anställda. Bjälbo norrgård är hennes föräldragård. Lantbruket är ett aktiebolag som hon driver tillsammans med sin man Fredrik Henrysson. Kristin driver bed and breakfast och är också politiskt aktiv förutom sitt jobb på gården.
– Jag ringer alltid cirka tio minuter innan lunchen är klar. Jag kan ju bli sinkad av en eller annan anledning, av att hämta reservdelar exempelvis, säger hon.
Vad då för reservdelar?
– Idag åkte jag till Skänninge och hämtade ett tanklock som de tappat på vår traktor. Även en stor bult till plogen som gått sönder, förklarar Kristin Henrysson.
Känns det inte som om du hamnar i bakgrunden så här i skördetider?
Nej, jag känner inte så. Matbiten är viktig. Att jag finns till hands här när det behövs hämtas saker hipp som happ, är nog så viktigt. Det gör att gårdens arbete blir effektivt, svarar hon.
Inne i köket far Kristin mellan bänken, spisen och köksbordet. Det ryker från spisen och luktar gott från brödbaket i ugnen. Hon häller i ny raggmunkssmet i stekpannan.
Är det inte gammaldags att står här och röra i grytorna?
– Mig berör det inte. Det roligaste jag vet, är att laga mat. Att jag finns här, gör att vi sparar tid. De andra kan då jobba längre på fälten, säger hon.
Klockan halv ett öppnas ytterdörren och en skörde-dammig Fredrik Henrysson kommer in i köket.
– Mmmmm det luktar gott, säger han.
Lite småprat om skörden, innan det är dags för Kristin att åka ut till Per Annel som är säsongsanställd och kör tröskan.
Hon åker ut till åkern med mat till Per. När vädret är så här ostadigt släpper han inte tröskan.
–Jag stormtrivs med det här livet, säger hon och drar på sig kängorna.