"Året 1946 flyttade den siste brukaren från gården som sedan dess stått övergiven vind för våg i över tjugofem år. Det var inte någon behaglig syn som mötte oss när vi steg in i huset."
Tidigt 70-tal. Lennart Lindgren åker med sin vän ner till de södra delarna av Östergötland för att leta efter ett potentiellt sommarställe. På väg genom Tidersrums socken hittar de en spöklikt övergiven och förfallen byggnad, som enbart fungerar som hemvist åt råttor och fladdermöss.
– ”Du är inte riktigt klok som gör detta” minns jag hur min vän sa, säger Lennart när vi ses 43 år efter att han köpt fastigheten Elfsmålen för 400 riksdaler av en mycket förvånad ägare.
Men en idé hade slagit rot och ett byggnadsäventyr som skulle komma att ta många år tog vid. Efter noggrann dokumentation och märkning av huset påbörjades rivningen och därefter uppbyggnaden på en ny plats, steg för steg.
– Jag visste ingenting om byggnadskonst, men tack vare nyfikenhet och goda råd från snickare och rörmokare lärde jag mig.
"Om jobbet var tungt många gånger var optimismen större för varje stock som kom på plats."
Så står det i boken ”Huset som fick ett nytt liv” som Lennart Lindgren skrivit och som gavs ut i augusti. Att det blev en bok berodde på teknikintresset. Lennart växte upp i Karlskoga där hans pappa jobbade för ortens stora arbetsgivare, vapentillverkaren Bofors. Pappan var dock pacifist och ägnade sin tid åt mer hälsofrämjande uppfinningar än kanoner och krut.
Lennart ärvde intresset för ny teknik och det lever kvar. När han behandlade bilderna från husarbetet i datorn skrev han en kortare text till varje bild. Efter hand fanns ett digert material och Faun förlag nappade på bokidén.
– Jag är tekniker och det kan jag säga dig, tekniker är inga skribenter. Men min bok är inte skriven med litterära ambitioner, utan ska fungera som en instruktionsbok och som inspiration.
Inspiration till vad?
– Att ta vara på den gamla kulturen som finns i förfallna byggnader. Jag hoppas att min tro på den gamla bebyggelsen och den kunskap jag har fått genom det här kan sporra andra. Att kasta bort den kunskapen vore synd.
Lennart hamnade i Linköping när han fick jobba med elektronisk utrustning till flygplan på Saab.
– Jag och min hustru Britt fick två barn och då blev vi kvar.
Den nya familjesituationen väckte med tiden en längtan efter ett sommarställe.
"Nya och gamla vänner kom varje sommar så vi var på intet sätt ensamma i skogen. Det blev goda stunder med mat och prat som omväxling till fysiskt arbete."
Tillbaka till 70-talet. Inte bara vänner och bekanta ville se huset återuppföras, även helt främmande människor kom för att bevittna arbetet. Efter år av arbete var huset på plats och Lindgrens kunde äntligen börja inreda.
– ”Det här trodde jag aldrig att jag skulle få se”, sa den tidigare ägaren när han fick se det nya Elfsmålen, säger Lennart med ett skratt.
Gården blev en god investering ekonomiskt, men framför allt emotionellt. Det blev många somrar, fester och goda minnen innan den såldes 2010.
Lennart sitter i radhuset i Berga och tänker tillbaka. På husbygget och på livet. Efter 30 år på Saab gick han i pension, bara för att då jobba ytterligare 15 år med att tillverka tavelramar på Hunnerbergsgatans ramateljé. Samtidigt forskade han om Elfsmålens historia, som går tillbaka till början av 1300-talet, på biblioteket intill.
– Det var tur att jag hade min nyfikenhet och började forska så pass tidigt. De dokument jag läste förstördes i den katastrofala biblioteksbranden 1996.
Med ”Huset som fick ett nytt liv” har han gjort ytterligare ett bokslut. Men förhoppningsvis inte sitt sista. Nyfikenheten och upptäckarglädjen tog honom och den nyligen bortgångna hustrun till många äventyr runt om i Europa. Resor som också dokumenterades i form av bilder och texter.
– Jag är som sagt ingen skribent. Språket i dessa berättelser lämnar en del att önska, så nu håller jag på att skriva ner dem på nytt. Vi får se vad det blir av det till slut. Kanske blir det en ny bok, kanske inte.