Det här med höjdhoppare kräver sin förklaring.
82-årige Göran Gardeman som har ett fritidshus vid Flemma gård, mellan Berg och Stjärnorp, berättar:
– Dovhjortarna är skickliga som bara den. De skuttar över ett vanligt staket hur lätt som helst. Min granne har byggt ett som är två meter högt för att skydda sig. Det ska förhoppningsvis räcka.
Helt säkra kan de dock inte vara.
Enligt Markus Grenestam, vilthandläggare på länsstyrelsen, är hjortarna nämligen extremt duktiga på området.
– Två meter ska inte vara några problem för dem. I trängda lägen kan de hoppa högre än så. Jag har hört talas om fall där de tagit sig över 2.40, säger han.
Fullt i klass med våra tidigare världsstjärnor, Patrik Sjöberg och Stefan Holm, alltså.
Av mer allvarlig karaktär är att dovhjortarna kan rensa en villatomt på allt som är ätbart på kort tid.
Göran Gardeman, vars familjen haft fritidshuset vid Flemma gård sedan 1954, menar att problemen med klövdjuren accelererat.
– Jag har två äppelträd som de i princip har tuggat sönder. De river ned grenar och smaskar i sig allt de kan. Jag blir så ledsen när jag ser vad de ställt till med.
En bit bort har Gardeman planterat en häck som vindskydd mot Roxen som också blivit angripen.
– Jag har inte behövt fundera på att beskära den. Det har hjortarna fixat. Problemet är bara att de inte har någon utbildning på området, säger han och suckar.
En gång hade Göran Gardeman besök av ett 20-tal hjortar som hade knallat in i trädgården för att stilla hungern.
– De verkade inte vara det minsta rädda utan gick bara lugnt omkring och letade efter något att äta.
Grannen, Göran Frejdevi, berättar att dovhjortarna beter sig som om de vore helt tama.
– Man kan stå bara några meter bort och titta dem i ögonen. De stirrar tillbaka och tycks fundera över vad tusan vi människor glor på. Ungefär som att vi inkräktar på deras område.
Daniel Andersson, ordförande i Ljung-Stjärnorps skötselområde som omfattar 26 jaktlag och 13 000 hektar mark, uppger att man minskat dovhjortsstammen i området genom en ökad avskjutning de tre, fyra senaste åren.
– Men skyddsjakt är inte lösningen på problemet. Vi måste istället förbättra kommunikationen mellan jägarna, husägarna, lantbrukarna och länsstyrelsen och hitta ett gemensamt arbetssätt för att få bukt på det här.
Ett stormöte med samtliga parter är planerat till senare i höst.