– Allt flyter fint och vi trivs så himla bra ombord att vi fattat beslutet att gå genom Panamakanalen och fortsätta jorden runt.
Det säger mamma Madeleine på telefon från Barbados, där hon, pappa Marcus och barnen Wilma, Lucas och Maximilian ska spendera julhelgen. Nödvändiga jultillbehör som glögg, skinka, skumtomtar, sill och köttbullar inhandlades på Ikea i Las Palmas och fick följa med över Atlanten.
Familjen Elggren-Olai lever inget inrutat Svenssonliv direkt.
Madeleine och Marcus gick mot strömmen redan för sju år sedan när första barnet väntades. Det var inte ett barn, utan tre, visade det sig på ultraljudsundersökningen. Trots att de var ”hemgjorda”, utan all slags fertilitetsbehandling. På BB fick de veta att det var sju år sedan det senast inträffade på US i Linköping.
Tanken på en långseglats har funnits i säkert tio år och att barnen blev tre istället för ett har inte varit något hinder i planerandet av deras livs äventyr.
Den 6 juni i år kastade de loss från Marstrand. Då hade deras Hallberg-Rassy 46, Nadine, legat på ett varv i Henån över vintern och fått uppgraderad teknisk utrustning.
I augusti skulle trillingarna ha börjat i ettan i Blästadsskolan. Nu ser det ut som om de börjar först till fyran, 2021.
– Vi köpte undervisningsmaterial innan vi åkte och undervisar själva barnen, berättar mamma Madeleine. Det är lätt att baka in skolarbetet i vardagen. Barnen läser och skriver om det vi upplever i de olika länderna. Kultur, geografi, olika djur.
Matteböcker finns med, men det blir också mycket praktisk matematik när barnen sköter olika inköp och lär sig räkna om valutor.
Till att börja med tog sig familjen via Engelska kanalen, Biscaya, Spanien, Portugal, Madeira, Teneriffa och La Gomera till Gran Canaria.
Därifrån tog seglingen till Kap Verde en vecka. Sedan var det dags för eldprovet när det gällde att testa familjens uthållighet och anpassningsförmåga till att leva på 15 x 4,30 meter– att korsa Atlanten. Det tog tolv dagar innan de skymtade land den 7 december.
– Jag och Marcus körde i tvåtimmarspass under nätterna. Jag var orolig att det skulle bli långtråkigt, men det funkade förvånansvärt bra.
Beslutet om de skulle vända hem igen efter Barbados, eller fortsätta ett helt varv runt jorden, tog de först när Atlantseglingen var över.
– Det ställer förstås särskilda krav på en när man vistas på så liten yta tillsammans. Det går inte att fly undan konflikter, de måste redas ut om det ska fungera bra. Men trillingarna har varit på strålande humör nästan hela tiden.
Äventyret fortsätter nu med Stilla havet, Galapagos, Söderhavet, Australien, Nya Zeeland, Maldiverna, Seychellerna, Sydafrika, Brasilien, Karibien och över Atlanten igen.
Vad längtar ni mest efter?– Svensk husmanskost. Det är svårt att hitta exakta ingredienser, men jag gör ofta ugnspannkaka.
Vilka är barnens sysslor?– De kånkar varor när vi bunkrar, hänger tvätt, plockar flygfisk från däck på morgnarna och turas om att hålla koll på det fastskruvade fiskespöet som förser oss med mat. Vi har bland annat fått en tonfisk på elva kilo.
De största ögonblicken?– Alla häftiga djur vi fått se. Delfiner, valar och hajar.
Någon hälsning till kompisarna i Sverige?– Ha det fint där hemma. Vi längtar efter er, men har det riktigt bra ombord. Om allt går som vi tänkt så ses vi om tre år!
Fotnot: Om du vill följa familjens äventyr ombord kan du göra det på såväl Instagram som Facebook under namnet Sailingnadine.